Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1856, sida 1

— Nåväl, jag svär vid min heder, att jag under de tvenne sistförflutna månaderna icke talat ett enda ord med grefvinnan Despremonts, och att jag förliden natt ej var i hennes trädgård. — Vi tro er, ropade Alban och Vandrusen på en gång. — Jag tror er också, sade Paul och fattade Raymonds hand, — men tro då äfven mig, då jag svär, att icke heller jag var der. : Ett ögonblicks tystnad uppstod; de fyra männen sågo frågande på hvarandra. Vandrusen fordrade en närmare förklaring, och Raymond och Paul måste nu tillstå, att de hvar för sig spionerat utanför trädgården, Resultatet af undersökningen var, att begge rivalerna under hela natten hällit sig dolda på ott visst afstånd från trädgården, samt att en tredje obekant person haft ett långt samtal med grefvinnan Despremonts, i närvaro af systrarne Davidson. Men hvem var denne lycklige tredje? Ett vidsträckt fält för gissningar öppnade sig, men man kunde ej ens gifva denna gåta en sannolik lösning. — Emellertid, sade Vandrusen till Paul, — bär denna håndelse lända dig till lärdom och varning för en annan gång. Jag hoppas att du hädanefter skall visa dig förståndigare. Du inbillar dig se grefve Raymond i grefvinnans trädgard, blir halfgalen deröfver och tillfogar din uppriktige vän en svår förolämpning , , Och när slutligen allt kommer omkring, så är det en tredje person, som satt foten inom den fridlyste trädgården , , . Gudilof, att ni nu åter blifvit goda vänner, — Herr grefve, sade Paul sorgset, — missförståndet är nu förklaradt. Vi böra alla iakttaga den djupaste tystnad om denna natts tilldragelser, Jag vill blott tillägga, att när grefvinnan kunnat tillbakavisa tvenne personers kärlek, hvilka gjort henue så stora