) Att biskop Bntsch åtminstone icke alltid af sina embetsbröder ansetts vara absolut obenägen att intaga erkebiskopsstolen, derpå hade man ett rätt eget bevis då denne tillsattes i ledigheten efter Wingård. Som bekant är hade då biskopen i Strengnäs Holmström första och biskop Butsch andra förslagsrummet; den förre var mycket gammal och ännu mera skröplig, så att han nästan gick på grafvens brädd, samt var allt annat än en kraftfull ordförande för presteståndet. Den kristliga ödmjukheten? tycktes således väl hafva anledning befara att konungen hellre skulle välja biskop Butsch, som var 15 år yngre och egdel vida mer både lärdom och presterligt anseende samt enskildt måste åtnjuta konungens intima förtroende såsom prest, då han alltid varit utsedd att bereda H. Maj:ts barn till Herrans heliga nattvard. Denna farhåga föranledde ock att Holmström före utnämningen lärer skrifvit icke mindre än 7 bref till sin vän B. för att försäkra sig om hans styrka att säga nej, derest embetet skulle företrädesvis honom erbjudas. Man finner häraf att det icke är första gången, som man skriftvexlat med biskop B. af ängslan att han skulle komma i spetsen för svenska kyrkan. För sannfärdigheten af den nu berättade anekdoten garanterar Insändaren.