Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1856, sida 1

— åksfridlöse på Java. AT Mery. (Forts. fr. föreg. N:r.) — Må så vara, men vi hafva beslutat det, inföll Vandrusen med bestämd ton. — Dertill han J ej rättighet, ropade Paul och stötte gevärskolfven mot marken; vår öfverenskommelse är bruten, vilkoren för duellen kränkta. Det är ovärdigt! Ilerr grefven har under striden behällit sin plats, utan att göra ett steg framåt, och nu begär han vapenhvila, innan vi skjutit våra tolf skott. Jag har rättvisan på min sida och fordrar ovilkorligt, att de öfverenskomna vilkoren skola iakttagas. Raymond ähörde Paul leende. — Ni tyckes finna detta roligt, anmärkte Paul; — ni skrattar åt hvad jag säger. — Ja, Paul, svarade Raymond; — jag finner detta ganska originelt och tillåter mig verkligen finna det roligt ... Tycken J ej såsom jag, mina herrar? tillade han, vändande sig till sekundanterna; — jag uppmanar herrarne att begagna sin rättighet såsom vittnen, för att undersöka var vän Pauls fickor. Vid dessa ord tog Paul hastigt ett steg tillbaka och lade handen på sin ficka, likasom för att försvara den mot Vandrusens händer. — Ni har ej rättighet att motsätta er en undersökning, sade Raymond leende, — om jag fordrar