Det enthuslastiska emottagande hon ront, nar måst bevisa henne djupet af de känslor, hennes närvaro ingåfvo, och huru egnade de voro att befästa de begge folkens allians. Konungen af Sardinien, som utan ringaste tvekan omfattat vår sak med detta eldiga mod, som han redan visat på slagtfältet, har likaledes besökt Frankrike för att helga en förening, som redan blifvit beseglad genom hans soldaters tapperhet. Dessa begge suveräner hafva kunnat se ett land nyss så skakadt och beröfvadt sin rang i Europas rådslag, nu lyckligt, lugnt och aktadt, förande krig, icke med passionens ögonblickliga uppbrusning, utan med rättvisans lugn och pligtens energi. De hafva sett Frankrike, som skickade 200,000 man öfver hafvet, liktidigt i Paris sammankalla alla fredens konster, liksom om det velat säga Europa: Det nuvarande kriget är ännu för mig endast en episod; mina idter oeh mina krafter äro till en del riktade emot fredens värf. Låtom oss ej försumma något för att förstå hvarandra, och tvinga mig icke att kasta alla en stor nations resurser och hela dess energi på slagtfälten. Detta tal synes hafva blifvit begripet, och vintern har, då den förorsakat ett uppehåll i fientligheterna, gynnat diplomatiens mellankomst. Österrike beslöt sig till ett afgörande steg, som införde i öfverläggningarne hela inflytelsen af ett stort rikes beherrskare. Sverge knöt närmare förbindelser med England och Frankrike genom en allians, som garanterade integriteten af dess område. Slutligen anlände från alla kabinetter råd eller böner till St. Petersburg. Kejsaren af Ryssland, arfvinge afen situation, som han sjelf icke skapat, syntes lifvad af en uppriktig önskan att göra slut på orsaker, som vållat denna blodiga strid, och antog med beslutsamhet de propositioner, som gjordes honom genom Österrike. Nu äro de krigförande makternas fullmäktige församlade i Paris för att afgöra fredens frågor. Den anda af hofsamhet och billighet, som lifvar alla, bör ingifva oss hopp om ett lyckligt resultat. Låtom oss icke destomindre med värdighet afvakta slutet af konferenserna och vara lika beredde att antingen, om så fordras, ånyo draga svärdet, eller räcka handen åt dem, som vi i öppen och ärlig strid bekämpat. Hända hvad som vill, låtom oss vara betänkte på att genom alla lämpliga medel öka Frankrikes styrka och rikedomar. Låtom oss vidare, om det är möjligt, ännu fastare tillknyta det förbund, som uppstått genom gemensamhet i ära och uppoffringar och hvars ömsesidiga fördelar freden skall ännu mera lära oss att värdera. Låtom oss slutligen, i denna för verldens öden högvigtiga stund, sätta vårt förtroende till Gud, på det han må leda våra bemödanden i den riktning som är den bästa för mensklighetens och civilisationens intressen. Opartiskt bedömdt kan detta tal, om det ock skulle luta något mera åt den fredliga än krigiska sidan, likväl ingalunda sägas berättiga till de obestridligen fredliga slutsatser, som LIndep. belge och andra obetingade förespråkare för freden vilja draga af detsamma. Talet synes hafva gjort ett fördelaktigt intryck Det helsades med starka bifallsrop och afbröts ofta af ropet: lefve kejsaren! Man har fästat sig vid, att Preussen ej omnämndes med ett enda ord och att ingen anspelning gjordes på något nytt statslån, såsom man fruktat på börsen. FREDSKONGRESSEN. Den fredliga telegrafdpesch, som vi erhöllo sistlidne Måndag hugg i hugg med en depesch, som lät vänta fredsverkets misslyckande, och hvars notiser tillades så mycken mera vigt, som de uppgåfvos vara officiella, befinnes ej vara stort annat än en — tidningsanka. Något sådant hafva vi redan ett par dagar haft skäl att misstänka, då ingen sednare depesch kommit att bekräfta den i den förra uttalade förväntan, att kejsaren i sitt throntal skulle förkunna att freden var så godt som afslutad. LIndep. Belge hade på telegrafväg bekommit fredsbudskapet från en af sina korrespondenter i Paris och förklarade det för fullt tillförlitligt, ehuru ingen af parisertidningarne för den 2, samma dag, då det kongressmöte hållits, i hvilket det lyckliga resultatet skulle hafva ernåtts, med ett enda ord omtalade denna vigtiga tilldragelse och bladets egna korrespondenser inskränkte sig till att säga det resultatet af Lördagsmötet var bättre än det af Thorsdagsmötet och att man hade allt hopp att komma till en uppgörelse. I sitt nästa nummer, för den 4 dennes, visar sig Lndep. Belge något snopen, då den, efter inhemtandet af kejsarens throntal, finner, att den bragt en tartar? i verlden. Erkännande att fredsdepeschen varit något öfver