Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1856, sida 1

Ebe fridläse på Java. Af Möry. (Forts. fr. föreg. N:r.) — Men jag står här och pratar i vädret, eftersom du ovilkorligt vill slåss, fortfor Alban; — jag retar dig med mina ord, och det vill jag icke. Du behöfver hela ditt lugn, hela din kallblodighet . . . och nu tiger jag. Straxt derefter kom Vandrusen till stället. IIan tryckte Pauls hand och sade med tårar i ögonen: — Innan något vidare sker, är det min pligt att för sista gängen försöka tillvägabringa försoning och ... — Der kommer nummer två och talar på samma sätt! utbrast Paul; — käre Vandrusen, hvarje försoning är omöjlig. Fråga Alban Råvest! han var närvarande, hörde och såg allt, som föreföll mellan grefven och mig. Den skymf jag tillfogat honom, var grym oförsonlig, blodig .. . Grefve Raymond vet det. Du är hans vittne, Vandrusen, och måste vara ömtålig om hans ära. — Min Gud! sade Vandrusen och förde handen till pannan, — detta är för bedröfligt! — Låt oss icke prata bort tiden, fortfor Paul; — framför ditt ärende, Vandrusen. Vandrusen suckade djupt och redogjorde för det förslag, Raymond framställt. Pauls anletsdrag ljusnade. — Det är bra, sade han; — grefven har just fun