Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1856, sida 1

Pe fridlöse på Java. Af Måry. (Forts. fr. föreg. N:r.) — Vår stackars bror kände den så grundligt, han, fortfor Augusta; — han berättade, huru troget de holländska qvinnorna följde sina fäder och män under det sextioåriga krig, genom hvilket Holländarne jagade Portugiserna ur Indien och eröfrade alla deras besittningar, med undantag af. Goa, Diu och Macao. Det är holländska fruntimmer, som koloniserat Batavia och Surabaja, och år 1787 såg man dem göra det första modiga försöket till en kolonisation i Nya Holland, den stora ön, som, efter hvad min bror så ofta förutsade, inom hundra år skall blifva den femte verldsdelen täflande med Europa och Amerika i kultur och rikedom. — Men kära barn, dessa holländska qvinnor vero ej unga flickor, såsom du. De gifte sig, och det ofta med Engelsmän, såsom man såg i Batavia år 1787. Utan giftermål och nationernas kroasering är ingen kolonisation möjlig. Det medgifver du väl? — Hon återkommer alltid till samma tanke, den goda mamma. Hon vill nödvändigt gifta bort mig, antingen jag vill eller ej! — Nej, min kära Augusta. Gud bevare mig från att motarbeta din inre kallelse! Men hör mig, min dotter: sålänge vi äro omgifne af vildar, blifva vi vördade, betjenade och älskade; ingen af Strimms eller Minians fridlöse skall störa vårt lugn; men en