Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1856, sida 1

Paul ansåg, att det nu var tid att berätta allt och omtalade i få ord, utan att förbigå något, hela historien om sin kärlek med alla de omständigheter, som serskilt rörde grefvinnan Aurore och Raymond. — Kusin, sade Alban efter berättelsens slut, — du är en redlig och förståndig gosse, men ett solstygn har gjort dig galen. Blif icke ond, utan hör : . oss emellan kunna vi ju tala fritt ut: vi känna ju hvarandra. Betänk bara, Paul, du som helt simpelt är sjöman och son af segelhandlaren i la Ciotat, farbror Tanneron, du har ju gått och blifvit förälskad i en dam, som är lika förnäm som f. d. drottningen, och som säkert skulle fått en taburett vid hofvet, om vi icke hade kört bort vårt hof. Kusin Paul, jag säger att du är galen. — Alban, sade Paul, — du har rätt. Ja, jag har fått ett solstygn i hjertat; jag är galen. — Eftersom Jag hör, att du låter tala med dig och erkänner ditt fel, vill jag säga dig, att du ändock har en viss utsigt att lyckas. Revolutionen har gjort oss alla jemlika; Frankrike känner icke längro något förnämt solk, utan endast menniskor, som få gälla för hvad de sjelfva bäst kunna. Du har gjort din bana i Frankrikes krigsflotta; du har klädt blodig skjorta för fäderneslandet; du har tillochmed läst åtskilligt och gifvit dig sjelf en god uppfostran: vidare har du, i mitt tycke, rätt godt hufvud och dertill ett hyggligt utseende . . . du är en vacker gosse med ögon, som kunna tända eldpå krut . . . nåväl, allt detta väger till din fördel; men å andra sidan ha våra förnäma damer ännuticke undertecknat republikens konstitution af år III, och din medtäflare Raymond de Clavieres är f. d. grefve. — Du har rätt, sade Panl. med förvånande lugn. — Jag märker, att du nu tagit ditt parti, fortfor Alban, något förundrad öfver att ej ha blifvit mot