Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 mars 1856, sida 3

(Insändt.) Redaktionen af IIandelstidningen torde i sin tidning fästa uppmärksamhet på följande: Vid biskop Bruhns högtidliga jordfästning sistl. Fredag, måste, i anseende till likprocessionens storhet, de 2:ne bänkrumsqvartaler, som äro närmast choret, utrymmas, icke endast det till höger, som vid sådane tillfällen som detta vanligen utrymmes, utan äfven det till venster, der fruntimmer hafva sina bänkrum. Häremot är ingenting att anmärka, så vidt bänkrumsägare icke kunde fordra, att sådant förut, till undvikande af obehag, på något sätt tillkännagåfves, men mot det ohyfsade sätt, på hvilket kyrkobetjeningen fullgjorde det dem gifna uppdraget, vore mycket att anmärka. . De fruntimmer, som öfvervarit veckopredikan, tänkte stanna qvar i sina bänkrum under begrafningsakten, men tillsades genast på ett ganska ohyfsadt sätt att lemna desamma. Då de nu förvägrades att gå ut stora gången, för att antingen lemna kyrkan eller söka sig annan plats, måste de begifva sig ut åt smågångarne, hvilka redan voro så fullpackade af menniskor, att mången efter mycket arbete med lifsfara kom ur kyrkan. En del af dem, som sålunda lemnat sina bänkrum, begåfvo sig till skolläktaren, hvarest de trodde sig finna plats, så mycket mer som deras egna platser skulle upptagas af skolungdomen, men äfven der sade kyrkobetjeningen sig vara af en och annan bänkrumsägare strängeligen befalld, att ej insläppa någon, hvilken tillsägelse äfven punktligt åtlyddes. Efter att länge förgäfves hafva väntat, det nåd skulle gå för rätt, och sedan en vers redan var sjungen, försökte i otålighet någon att med en medhafd nyckel öppna dörren, hvilket till allas stora glädje lyckades. Alla platser med undantag af de första bänkarne funnos lediga. Ingen undrar deröfver att bänkrumsägarne för sina damer ville upptaga de främsta bänkarne, men att, sedan detta skett, tillträde likväl icke medgafs, har man desto mer skäl att förundra sig öfver, synnerligast som hvar och en bör finna, att den stränga rätten vid dylika tillfällen måste gifva vika. Troligen bör en sådan oefterrättlighet icke skrifvas på någon annans räkning än kyrkobetjeningens, hvarföre den äfven bör hafva välförtjent näpst. ZU TT IR AT I an I AA a a RR RKP gt