Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 mars 1856, sida 2

—— — Bref från en vän i landsorten. Du vet, att jag alltid varit en varm vän af teatern, och du vet äfven, att jig, så ofta tid och tillfälle erbjuda, gerna reser de fyra och en fjerdedels mil, som skilja mitt anspråkslösa landtliga hem från er stolta stad med dess Thalias tempel. Du förundrar dig således icke deröfver, att jag knappt hade genomögnat direktör Anderssons annons i Handelstidningen om hans första representation, förrän jag lät spänna för vagnen och begaf mig på väg. Under förbifarten besökte jag vår gemensamme vän, gamle kapten H., i akt och mening att förmå honom göra mig sällskap. Du känner kaptenens vanor: han har på gamla dagar blifvit något beqväm utaf sig och lemnar ej gerna sin trefliga härd, utan att något i hans tycke riktigt vigtigt skäl nödgar honom dertill. Jag hade således föga utsigt att lyckas i min plan, men då gubben har pretention på, att ingen vän får passera förbi hans dörr, utan att stiga in, och besöket således i alla fall skulle gå för sig, beslöt jag ickedestomindre att framställa mitt förslag. Som du väl kan tänka, nekade gubben i början. — Jag kan besöka teatern dagligen, utan att behöfva flacka så långt, sade han och pekade med rökpipan på sin bokhylla, der den urgamla upplagan af Den danske Skueplads stod vid sidan af Göthe, Schiller och Shakspeare-Hagberg. — Vill jag se menskliga dårskaper gisslade, så läser jag min gamle Holberg; han förstod att moralisera, så att det gick i folk . . han visste, i hvilket nära samband skrattmusklerna stå med hjertat och bjernan . . . en glad och sprittande yta öfver ett djup af allvar . . . Säg mig, kunna de moderna celebriteter, på hvilka du vill bjuda mig, mäta sig med honom? — Holberg i all ära, farbror, svarade jag, — men ni bör betänka, att vi lefva i en tid af helt annat skaplynne än hans. Hvar nu för tiden finna någon äkta Jean de France, hvar någon skräflande och lögnfull knekt, såsom Jacob von Tyboe, hvar någon sådan pratsjuk barberare som mäster Westphaler? De äro typer, hvilka, likasom Mammuth och Pterodaktylus, tillhöra en försvunnen period. Ni skulle blott besöka en rakstuga i Stockholm eller Göteborg; riddarne af rakknifven förrätta nu sitt åliggande så tyst som Widar i gudasagan. Vår tid har andra dårskaper att gissla, och jag är öfvertygad, att våra lustspelförfattare, med så stora föregångare till mönster, ej svika sin pligt mot konsten och allmänheten. Följ mig, för att se, huru våra unga kraftfulla viljor bekämpa sin samtids fördomar, lyten och narraktigheter med det skarpaste af alla vapen: med åtlöjets! --Hvad bjuder herr Andersson på denna gången? frågade gubben i en ton, som kom mig att hoppas på framgång. — Först och främst på Broderskyssen, farbror ... — Alltför älskvärdt och fraternelt det af herr Andersson .. — Och vidare Evas äpple . — Högst aptitligt. — Ja, desto aptitligare, som det vext på svensk grund .. på en ung apel, som heter Hedberg. Det är ett svenskt original-lustspel i tre akter. Såsom gynnare af den svenska dramatiken kan farbror icke underlåta att — Men hör du! Dender Broderskyssen måtte väl icke vara fransk .. jag menar franskt drama . ,.