jdmjukande. Mycket beror alltså deraf hvad de anse som allt för förödmjukande. Från ryska sidan berättas äfven, att Österrike svårligen skall understödja någon proposition, som vår ut på Nicolajeffs raserande eller tillslutandet af Bug, emedan en sådan åtgärd skulle alldeles tillintetgöra ryska handeln i dessa trakter. Jag kan icke gå i borgen för riktigheten af denna berättelse. De fullmäktiges stränga arbeten aflöstes i går afton af en konsert, gifven i utrikesminister-hotellet och en dinå, till hvilken alla de fullmäktige så väl som andra utmärkta personer voro inbjudna. På aftonen voro hotellets präktiga salonger öppnade och fylldes af 600 a 800 utaf gräddan af hvad som nu utgör sällskapsverlden i Paris. Det nobla rum, i hvilket de 12 diplomaterna, som bilda kongressen, hålla sina sammankomster, nemligen ambassadörernas salong, var liksom de öfriga öppet för gästerna. Det är skiljdt från ministerns kabinett genom ett annat ståtligt rum, kalladt le salon des attachs de service. Ambassadörernas salong erhåller sitt ljus från 3 stora fönster, som ligga åt norr med utsigt åt Seinen. På väggen midtemot fönstren hänga 2:re vackra porträtter af kejsaren och kejsarinnan i kroppsstorlek. Gardinerna äro af karmosinrödt satin, hvarmed äfven möblerna äro klädde, golfvet är betäckt med en rik Aubusson-matta och taket är prydt med rika målningar. Bordet, vid hvilket diplomaterna sitta, är rundt och betäckt med grönt kläde och omgifvet af 12 fåtöljer. Emellan fönstern äro bord, ett för de 2:ne herrar, som skola fungera som sekreterare och det andra till tjenst för den bland de fullmäktige, som önskar skrifva något enskilt. Sekreterarnes bord kan, om så är nödigt, flyttas tätt till det runda bordet i midten af rummet. Man väntade knappast, att detta mysteriösa rum, hvarest saker af sådan vigt förhandlas, och hvars hemligheter så strängt hållas förborgade, att de fullmäktige, äfven för sina närmaste och käraste, icke deraf våga yppa ett enda ord, skulle få beträdas af de oinvigde. Det är svårt att gifva en riktig föreställning om deras nyfikenhet, som strömmade till detta interessanta rum. De undersökte hvarje sak derinne, tittade på och under bordet, betraktade de blanka pappersarken, som lågo på detsamma, rörde pennorna, som några få timmar tillförne varit i händerna på dem, som afgöra frågor, af hvilka verldsfreden bero, i hopp att utgissa hvad som passerat omkring den gröna duken. Om man bara kunnat få en borddans i gång, för att derigenom framkalla en ande, som med lock eller pock kunnat förmås att uppdaga dessa hemligheter! Mången blick fästades på figurerna å vägguret för att upptäcka det intryck, som gjorts på dem af hvad de varit öronoch ögonvittnen till. Allt förgäfves. Vid måltiden proponerade grefve Walewski en skål för konferensernas framgång, hvilken jag förmodar fann en genklang i allas hjertan. Sedan ägde konserten rum, till hvilken de förnämsta personerna af de högsta sällskapskretsarne i Paris voro inbjudna. Grefve Walewski och hans grefvinna emottogo sina gäster, såsom de alltid pläga, med en artighet, hvilken kommer hvarje gäst att tänka att festen var för honom allena. I denna lygande samling voro de fullmäktige de förnämsta föremålen för nyfikenheten, och ibland dem i första rummet grefve Orloff. Denne diplomat säges vara 70 år gammal. Det må vara, men han ser bestämdt 15 år yngre ut. Han eger hvad man kan kalla ett påfligt utseende, med en militärisk hållning, och, antingen det nu kommer sig af de tankeförbindelser, som äro förknippade med hans hamn eller icke, man ville i hans anletsdrag observera ett uttryck af dysterhet. Han samtalade med åtskillige personer och hans sätt att vara bar prägeln af lugn och värdighet. Han bar en enkel drägt, och 2:ne briljanterade stjernor prydde hans bröst, tillika med ett bredt blått band buret öfver ena axeln. Ingen hofdrägt syntes till, ej eller någon slags uniform, och äfven marskalk Magnan och general Canrobert voro civilt klädde. Ali Pascha, den turkiske fullmäktigen, var likaledes föremål för en viss nyfikenhet. Han har om sig det, såsom jag förmodar, välgrundade ryktet att besitta mycken intelligens och själsodling, men hans yttre företer ingenting märkligt. Pring Napoleon anlände omkring kl. half 10, äfvenledes civilt klädd. Han, så väl som de generaler,som nyligen blifvit dekorerade af drottning Victoria, bar Bathordens insignier. Sällskapet utgjordes af cirka 700 personer. Det skulle vara svårt att beskrifva effekten af dessa yppiga salonger, som af den storleken måhända äro de vackraste man någonstädes får skåda. I en af de mest rymliga befunno sig de artister, som skulle förtjusa sällskapet med de ljufva AK ooo