— — 33 — — Jag . . kära barn, jag har pligter .. jag är ju enka ... — Jag menar efter sorgtidens slut .. den slutar om åtta dagar . . . Och ni har ju förlängt den med minst fjorton dagar ... — Hvem har sagt det? — Aglae; vi tala ju blott med henne. Aglae känner landets sedvanor . . . hon har tjenat hos tvenne enkor ... — Uinduiska? — Nej, franska ... Iinduernas enkor bränna sig ju i sina aflidna mäns dödsbål. Sedan femtio år tillbaka har i Indien endast funnits franska enkor, tillfölje af det rysliga kriget. Hvad vill ni, att de stackars enkorna skola göra. De gifta sig åter efter sorgetidens slut: de ha ingen annan utväg. — Jaså, sade Aurore, hotande Augusta med fingret, — ni har sådane samtal med Aglae, mademoiselle? — Förlåt, min mor! Det har blott händt en gång, vid ett serskildt tillfälle ... Det var i förrgår; Åglae höll just på att fästa svarta band på er klädning och sade härunder: — Fru grefvinnan bär sorgdrägt längre tid än andra enkor; min första husbonafru, madame de SaintSaulicu i Batavia, bar sin endast i åtta månader och blef fjorton dagar derefter gift med en rik Engelsman i Cheribon. — Augusta, min dotter, sade Aurore i allvarlig ton, — lätom oss ej tala om detta bedröfliga ämne! — Ja, du har rätt; äro vi ej lyckliga alla tre i vår lilla trädgård ? Hvarför skulle vi längta efter en förändring? Jag för min del har ingenting öfrigt att önska . . . och du, Maria, min goda syster, huru är det med dig?