Utrikes Nyheter. FRANKRIKE. Man läser följande i Times pariserkorrespondens af d. 26 Febr.: Po — — Monitören kommer utan tvifvel att vara så sparsam som möjligt i sina meddelanden rörande kongressens förhandlingar; men jag har inhemtat, att, utom hvad den meddelat om vapenstilleståndet, äfven de österrikiska propositionerna blifvit erkända och antagna som fredspreliminärer. Grefve Walevski öppnade, såsom president, konferenserna med ett kort tal, uti hvilket han utvecklade vigten af den uppgift, som kongressen hade att lösa, och hvilket innehöll de vanliga välönskningarne för fredsverkets framgång. Sessionen varade endast 35 timmar, och som jag förmodar att en upprigtig önskan attse freden komma till stånd lifvar alla partier, är det sannolikt att all onödig och tidsödande etikett undveks vid tillfället; denna tid var icke för lång för utvexlingen af fullmakterna, fredspreliminärernas reglerande och förhandlingen af vapenstilleståndsvilkoren. Det synes dessutom, att en skrifven förbindelse undertecknades af de fullmäktige att icke direkt eller indirekt yppa hvad som tilldrager sig å konferenserna intills det hela afslutats. Detta sista är den enda punkt, emot hvilken en publicist kan hafva något att anmärka, men det finnes ingen hjelp derför, och hvilka protester han än må göra deremot, skola de sannolikt lemnas utan afseende. Med detta undantag synes allt det öfriga tillfredsställande, och ni kan bedöma betydelsen af vapenhvilan, då operationerna kunna åfer börjas utan att några nya order derför behöfva utfärtlas, och då den i sin verkan är inskränkt till operationerna till lands. Jag meddelade i går att Ryssarne fortfara att befästa sig i finska viken. Å detta faktum har jag fått bekräftelse från ett annat håll sedan jag afsände min underrättelse; och ehuru fienden endast följer vårt exempel, då han fortfarande arbetar på sitt försvarsväsende, visar det likväl, att hans resurser ännu icke äro till den grad uttömda som det, på ett håll åtminstone, supponeras. De fullmäktige hafva intagit sina platser vid kongressbordet i alfabetisk ordning, såsom det i början blef beslutadt. Den vanliga regeln medgifver, vill det synas, 2:ne former för sättet att gå till väga i detta hänseende: den ena alfabetisk, den andra beroende af den ordning, i hvilken de fullmäktige officielt föreställas för suveränen. Jag har berättat, att, ehuru baron Brunnov först anlände till Paris, lord Clarendon detta oaktadt före honom presenterades vid hofvet; och jag tror mig känna att detta lord C. gifna företräde icke var följden af en slump utan afsigtligt. Innan presentationen ägde rum underrättades jag att det så skulle ske och det för att visa att Frankrike och England förblifva såsom hittills fast förenade i sin allians. J. des Debats förmäler, att den senare formen följdes i går, och att första platsen till höger om presidenten intogs af lord Clarendon, den der näst af grefve Buol, hvarefter följde grefve Cavour, grefve Orloff och Ali Pascha, och i samma ordning till venster sutto lord Cowley, baron Hubner, markis Villa Marina, baron Brunnow och turkiske ambassadören Mehemed Bey. Detta är icke riktigt. Platserna följa hvarandra i alfabetisk ordning, alltså: Austria