Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1856, sida 1

grefven med ett gladt leende, som föga passade för tillfället. — Raymond, sade han, — vill ni tro, att jag har något i fickan, som skall blåsa bort duell och studsare och kulor och alltsammans ... något märkbart, som lätt kan åstadkomma, hvad mina vänskapliga föreställningar ej förmått? Raymond riktade tigande, en frågande blick på Vandrusen. — Jag har glömt det kraftigaste medlet till sist, fortfor denne. — Säg genast, hvad det är! utbrast Raymond lifligt. — Jag har här . . . ett bref till er ... — Ett bref! Från hvem? — Från grefvinnan Despremonts naturligtvis . . . Ni ser, det är adresseradt till er: Till grefve Raymond de Clavieres Åc. c. Grefven vägrade med en liflig åtbörd att emottaga brefvet och sade i förebrående ton: — Herr Vandrusen, ni har förrådt ett heligt förtroende. — Jag har alldeles ingenting förrådt, svarade Vandrusen, lugnt: — det svär jag vid min heder, som för mig är lika dyrbar, som er egen för er. Tager ni mig för ett barn? Visserligen har jag gjort och sagt allt, hvad en vän kan göra och säga, för att hindra en olycklig duell, men jag gaf vika, för att förekomma er ännu större olycka; jag emottog ert uppdrag och har ej förrådt er. (Forts.)