5tCEFIIIIIS; ÖCHAUHCEL CTLCT ITIULCL Spelar dervid äfven en, fastän underordnad, roll. Under färderna till norra Finlands marknader hafva de ryske handlandena otvifvelaktigt insett olikheten emellan ställningar och förhållanden i det land, hvaruti de då befunnit sig, och deras eget hemland. Ehuru det icke kan bestridas, att Rysslands regenter gjort god början med att despotisera, förslafva och uti okunnighetens mörker nedsänka Finlands kraffulla allmoge, måste man dock sanningsenligt medgisva, att Finlands folk hitintills åtnjutit vissa fördelar och friheter, efter hvilka åtminstone slafvarne i Ryssland förgäfves sucka, och att norra Finlands invånare, i jemförelse med södra Finlands, på hvilks Petersburgs och Ielsingfors grannskap mera förtryckande inverkar, behandlas någorlunda skonsamt af dervarande embetsmän, hvilka möjligtvis icke till fullo insupit de ryska iderna och rättsbegreppen, eller måhända hafva högvederbörlig befallning att ännu icke med full kraft tillämpa desamma. De ryska handlandena från Uvita hafvets stränder hysa icke så öfverdrifna anspråk: deras önskan är att sättas i paritet med norra Finlands invånare. Här på orten öfverlemna vi oss ännu icke åt någon tro på fred, ty man tror så gerna det hvarpå man hoppas, nemligen stäckandet af Rysslands öfvermakt. Sinnesstämningen inom Westerbotten är i hög grad anti-rysk, och måste vara sådan i en ort, der man lidit så mycket af ryssarne. Bland Sverges städer har ingen fått vidkännas så många hemsökelser och härjningar af Ryssarne som Umeå. Östra Qvarken uppfylldes för omkring 14 dagar sedan af stora massor drif-is. Sedermera har vädret varit lugnt och kölden någorlunda jemn, hvilket allt verkat att, enligt underrättelser från Holmön, Östra Qvarken numera lagt sig. Den är likväl ännu så Svag att, så vidt kändt är, ingen vågat färdas öfver densamma, och det är fara värdt att, om storm snart inträffar, isen åter bryter upp. De trafikerande på svenska kusten önska lifligt att få emottaga Finnarne, hvilka säkerligen icke skola underlåta att, så snart det blir möjligt, infinna sig. Köpmännen i Finland, som i likhet med sina yrkesbröder i andra länder öfverdrifvet hängifva sig åt förhoppningar om snart stundande fred, skola nog afråda allmogen från handelsfärderna till Umeå; men allmogen kommer visst icke att låta dåra sig af dessa falska råd. Den finska allmogen icke allenast hoppas, utan lefver i den fullkomliga tron, att kriget långt ifrån att nu upphöra, skall fortsättas med all möjlig kraft, så att Finlands folk och land måtte ryckas ur den ryska örnens rofgiriga klor?. — I en af de med gårdagens snällpost ankomna Stockholms-tidningarne refereras följande mål, som sistl. Fredag förevar vid Stockholms poliskammare: vvagnmakaren Ågren hade hos öfverståthållare-embetet anmält, att f. sergeanten vid Lifgardet till häst Kristian Alexander Almroth till honom utgifvit en revers och såsom hypotek derföre lemnat en med lagmannen F. Edelstams namn undertecknad anvisning till lyftande af ett bestämdt penningebelopp under vissa är. Då imellertid betalningstiden tilländalupit, utan att Almroth gjort mine af att betala, har Ågren hos lagmannen Edelstam gjort förfrågan om förhållandet härmed, då denne förklarat sig aldrig hafva till Almroth utgifvit någon förbindelse; men, enär det lemnade hypoteket blifvit med den ytterliga försigtighet af Almroth öfverlåtet åt Ågren, att detsamma i försegladt konvolut till honom öfverlemnats, under uppgift af Almroth att hans förhållanden till lagmannen Edelstam icke borde blifva kändt, har Ågren hos öfverståthällare-embetet anhållit, att förenämnde konvolut måtte i vittnens närvaro varda brutet. Sådant skedde ock; och befanns detsamma innesluta följande skrift: Sergeanten C. A. Almroth varder härmed berättigad, att under Tio (10) års förlopp, räknade från den 1 April 1856 till samma dag år 1866af handelshuset C. D. Arfwedsson i Stockholm årligen uppbära en summa stor Fem hundrade (500) riksdaler banko, hvilken summa blifvit af undertecknad hos bemälte handelshus deponerad; dock med iakttagande , att ofvannämnde summa af Almroth egenhändigt lyfI tes hos sagde handelshus, att denna förbindelse ej af honom på annan person öfverlåtes, och slutligen att densamma ej annorstädes uppvisas, än för det handelshus, på hvilken den är anvisad. Stockholm den 22 Mars 1854. F. Edelstam. (Sigill.) Lagmannen Edelstam, regementsskrifvare vid Lifgardet till häst, förevisades nu denna förbindelse, derå han skref, att den icke vore af honom utgifven, hvilket intyg lagmannen undertecknade med sitt namn och försåg med sitt sigill. Order gafs genast att häkta Almroth, som i natt anträffades och till häktet affördes. Då Almroth i dag till förhör i poliskammaren inställdes i närvaro af Ägren, nekade han att hafva skrifvit den till Ågren utfärdade reversen, äfvensom att hafva innehaft och till Ågren lemnat ofvanintagna falska vexel. Ågren trodde sig nu kunna styrka sin uppgift dermed, att han företedde en revers af äldre datum, likaledes af Almroth till Ågren utgifven; — ärven för denna nekade Almroth, som påstod sig aldrig hafva stått till Ågren i någon förbindelse på grund af revers. På tillfrågan medgaf Almroth, att det vid förseglingen af meranämnda konvolut och med initialbokstäfverna till Almroths namn försedda sigill vliknade ett AImroth tillhöriot dvlikt. Vid vi