vissa frisinnade tendenser, hvilka någon gång öfvergingo till en lindrig opposition mot styrelseåtgärder, som voro alltför förvända — det ej kunnat undgå att bemärkas, säga vi, att denna tidning på sednaste tid antagit en särdeles utmanande och krigisk hållning mot de åsigter, som från den liberala sidan blifvit yttrade, hvilka numera bemötas än med gäckeri, än med den mycket öfverlägsna kritikens vapen. Man har äfven tyckt sig finna, att denna förändrade, nu så stolta ton, å vår ärade kollegas sida, har stått i samband med den sednaste regementsförändringen i Aftonbladet, sedan detta blads redaktion, som ännu ej tyckes vara rätt säker i sadeln, visat en mer än loflig undfallenhet, att icke säga rent af svaghet i polemiken med sin krye Stridskamrat. I st. f. att af denna undfallenhet låta beveka sig å sin sida till större soglighet, tyckes Sv. Tidlikna de asiater, om hvilka Xenophon berättar, att de blefvo mycket modige — sedan fienden vändt ryggen till. Ett litet drag till denna våra kollegers krigshistoria var den tvist, som häromdagen uppstod rörande ett yttrande i Aftonbladet, att det ryska systemet i afseende å den utländska politiken äfven gjort sig gällande i våra inre förhållanden. Sv. Tid:n upptog genast med stor ifver detta yttrande, protesterade deremot högtidligen, och uppmanade Aftonbladet att uppgifva något enda faktum, hvari det ryska inflytandet på vår inre styrelse skulle kunna spåras. Aftonbladet lät genast narra sig in på detta defensiva område och uppletade ett par tre enstaka, ganska underordnade fall, deri den ansåg regeringen hafva handlat af ryska inflytelser, hvilket allt nu upptogs af Svenska Tid:n och dels vederlades, dels skämtades bort, under förnyade anfallshugg på Aftonbladet. Detta blad bibehåller det oaktadt lika beskedligt sin försvarsställning, och när så en strid uppkom om Carl XII:s monument, deri A.-B. råkat begå ett par förargliga misstag, föll vår gode yrkesbroder så långt undan, att han rigtigt bedjande anhöll, det Sv. Tid:n behagade ej taga hans ord efter ordalydelsen och icke i dem inlägga någon insinuation, som aldrig varit afsedd. vi (Aftonbladet) känna och förstå till fullo uppskatta red:ns af Sv. Tid:n varma svenska tänkesätt; likasom vi gerna skola göra rättvisa åt hvarje patriotism, äfven om den står i strid med oss i åsigter om hvad som verkligen är gagneligt och hedrande för fosterlandet; men vi (Åstonbladet) veta tillika, att Sv. Tid:n ofta förlöper sig, och derigenom ger rum åt lastare, som icke känna och studera bladet så noga som vi. — Man skulle tro, att Sv. Tid:n bordt vara känslig för så mycken artighet och tacksam för det den i A.-B. funnit en försvarare mot de lastare, som ej känna tidningen så väl som A.-B., men Sv. Tid:n afspisar ursäkten temligen snäsigt, och fortfar med ökadt mod, att på trenne långa spalter icke blott försvara den famösa landshöfdinge-instruktionen — Sv. Tld:n är för god strateg för att stanna på defensiven — utan att angripa samma instruktions vedersakare, derunder utvecklande en kedja af sofismer, öfver hvilka man ej vet antingen man skall mera skratta än förargas. Vi veta ej hvad Aftonbladet kommer att härtill genmäla, men förmoda att det blir på ett sätt, som innebär erkännandet af Sv. Tid:ns patriotism och visar att A.B. ej tillhör samma tidnings lastare. Under tiden torde vi få anföra ett annat svar på Svenska Tid:ns fråga rörande det ryska inflytandet, ett svar taget ur vår egen själ, och värdigt en publicist, som vet hvad han vill och har kraft att föra ordets vapen. Det är vår ärade kollega, Westmanlands läns tidning, som talar på följande sätt: Svenska Pidningen är långt ifrån att förneka de ryska inflytelsernas tillvaro; den bestrider tvärtom att dessa utöfvat någon förderflig inverkan på vår samhillsutveckling och uppmanar helt käckt Aftonbladet att uppgifva, hvaruti denna består. Nå väl, vi vilja tillfredsställa Sv. Tidningens nyfikenhet! Vi hafva de ryska förbindelserna att tacka derför, att vårt konstitutionella lif blifvit en lögn, att vi icke hafva en konstitutionell regering med ansvarige ministrar, utan istället allenastyrelse under inspirationerne af en usel kamarilla; vi hafva dem att tacka för den ständigt framstickande lustan att centralisera och militäriskt organisera allt; för den stigande maktlystnaden, med förbiseende af grundlagarne; för attentaterne mot tryckfriheten; för embetsmannakorpsens korruption genom ett godtyckligt befordringssystem; för