Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1856, sida 1

sätt. Raymond hade ingenting att invända mot den holländske nybyggarens förständiga ord. Han svarade derför: — Vandrusen, förnuftet, religionen och rättvisan äro på er sida. Jag skall lyda er. — De orden tyckte jag om, Raymond! Tack . .. — Nej, nej, tacka mig icke ännu. Ännu är det icke slut. Vandrusen, som för ett ögonblick kände sig lugnad, fäste på grefven en blick, som fordrade en ny I förklaring. Raymond gjorde med handen ett tecken, som antydde, att förklaringen skulle komma. Han gick derefter något afsides, framtog ett blystift och en papperlapp, satte sig på ett klippblock och skref på knäet en biljett. Vandrusen var ej tillräckligt lugn för att fortsätta arbetet. Han betraktade Raymond med undran och oro. När brefvet var färdigt, lemnade grefven det till Vandrusen. — se här några rader, som skola ordna allt, sade han; — Vandrusen, ni kan åtminstone icke neka mig dån tjensten att framskaffa detta bref till sin bestämmelse. Vandrusen läste utanskriften och sade: — Jag skall således lemna denna lapp till Paul? — Ja, men i största hemlighet, käre Vandrusen. — Får jag göra mig bekant med dess innehåll? — Utan tvifvel, svarade Raymond leende; — brefvet är ej försegladt med mitt vapenmärke . . . Men hör mig noga, Vandrusen; hvad jag deruti skrifvit, skall ske, jag svär det vid mina förfäders ära. och är öfvertygad, att Gud gillar mitt handlings