Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1856, sida 1

Vandrusen öppnade biljetten med darrande hand och läste följande: Till herr Paul Tanneron! Grefve Raymond de Clavicres helsar er och ber er ursäkta, att den upprättelse, han var berättigad att utkräfva af er, omöjligen kan ega rum. Grefve de Clavicres har af er lidit en oerhörd skymf — en förolämpning, som enligt hederns obevekliga lagar endast kan aftvås i blod. Men jag har ej varit i stånd att förskaffa mig ett vittne, och en duell utan vittnen är mord. Ja, än mer: en duell under de egna förhållanden, i hvilka vi befinna oss, vore ett brodermord. Jag har således måst försaka en upprättelse genom ett dylikt medel. Men min skymfade ära fordrar blod, och denna fordran skall ickedestomindre blifva tillfredsställd. En fransk adelsman kan ej lefva med en skamfläck på sin panna.? Medan Vandrusen läste, hade Raymond fattat spaden och låtsade arbeta. Holländaren genomögnade biljetten ännu en gång och sönderref den derefter. . — Grefve Raymond, sade han; — jag känner icke mer igen er. Ett sådant bref framlemnar jag icke — Betänk hvad ni gör, sade Raymond med största lugn; — se till, att ni icke drifver mig till förtviflan! Jag lämpar mig efter er, men ni deremot vill ej bevilja mig den minsta önskan. Det märkes väl, att ni ej känner Frankrikes hederslagar ... — Ni har rätt, Raymond, deder lagarne känner jag icke, och i detta ögonblick igenkänner icke längre er sjelf. Ni kom hit till Samarang med munnen full af förbannelser öfver det blodiga skräckväldet i Frankrike, men hvad ni nu ämnar göra, öfvergår, om man rätt jemför förhållandena, allt hvad som skett i Versailles och Paris. Såvidt jag känner er fran