De fridlöse på Java. Af Möery. (Forts. fr. föreg. N:r.) — Inga uddhvassa fraser! afbröt honom Paul på höjden af raseri; — jag har förolämpat er, men om ni ej finner förolämpningen tillräcklig, skall min hand Och han var nära att tillfoga grefven ett slag i ansigtet, då denne sade: . — Ni har skymfat mig tillräckligt. Vi skola återse hvarandra; men icke ett ord härom! det må förblifva en hemlighet mellan oss tre, Raymond helsade Paul och Råevest, samt aflägsnade sig lugnt på stigen, som förde till blockhuset. Alban hade med häpna blickar bevittnat denna scen, och när grefven var borta, vägade han framkomma med en enstafvig fråga, likt ett barn, som framstammar sitt första ord. — Gå du att fiska, svarade Paul med ett lugn, som förekom Alban mycket besynnerligt: — gå du till ditt fiske och blanda dig ej i saker, som icke angå dig! — Men betänk, Paul, inföll Alban Revest och lade armarne i kors öfver bröstet; — betänk, huru goda vänner J han varit, du och grofvon! betänk, hvilken hederlig karl han är! ... Jag tycker annars icke om adelsmän, ty vår granne i Bansset, herr du Castelet, var en äkta skojar. ; men hvad grefve de Cla