Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1856, sida 3

öfver den bräckliga Lerdalsbron. Lördagen öfver sjön 0pplimmen, der isen var nära att brista, förbi Tibble till Rönnäs — 17 mil. Manskapet var nu förstärkt till 185 man, men Söndagen ända till 215 man, och denna dag gick man utefter Insjöns strand på så svag is, att den brast efter de tunga slädarne och de 10 packlassen med matsäckarne ej vågade sig efter. Man hann blott 1! mil till Rexbo; men Måndagen ända till Morbygden 13 mil. Sedan man ändtligen, som redan nämndt är, uppnått Fahlun och Manhem, der man skulle rasta till kl. 2 e. m., kände Dalkarlarne plötsligen en så stark dragningskraft till staden, att de nödvändigt måste dit igen; och när de här fått åtskilligt till lifs, ville de nu för tredje gången under detta tåg antingen hafva högre aflöning eller vända om hem. (Första gången de härmed hotade var i Mora; andra gången i Rättvik.) De kallades derföre till ett möte på stadens torg, kl. 6 på Onsdags morgon, då de också infunno sig, men med fortfarande fordran om större dagspenning. Denna beviljades nu, och kom tåget således åter i gång i går vid 10-tiden, så att man nu har skäl att förmoda att detta, utan vidare hinder från Dalkarlarnes sida, fortgår till sitt mål. Hr Sundvallson kan sedan verkligen prisas lycklig, att hafva kunnat under en så lång tid sammanhålla detta manskap, som föga eller intet känner hvad disciplin vill säga, och då han med sina oroliga Dalkarlar tågar in i Gefle stad, må han, isanning, med allt skäl kunna ropa: Victoria!