Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1856, sida 2

TTUMNMAMI (C0 — — — Den 26 Februari. Vi meddela ur Times följande uppsats, som torde kunna anses som en förelöpare till den artikel, hvilken, efter hvad en telegrafdepesch gifvit vid handen, väckt så stort uppseende Frankrike, enär den förutspår fransk-engelska alliansens upplösning och ett förbund mellan Napoleon och Österrike, för hvilket icke ens sjelfva Ryssland skulle vara främmande. Uppsatsens lydelse är följande: Det torde få anses ursäktligt, om de ministrar, som ha det höga och ärofulla förtroendet att representera Storbrittanien vid de tillstundande fredskonferenserna, åtaga sig detta svåra och ansvarsfulla kall med djup oro och icke utan misstroende till resultatet. IIurn de kommande händelser, i hvilka de äro ämnade spela en roll, skola gestalta sig, är höljdt i ovisshet och mörker. De underhandlingar, som förlidet år egde rum, liksom den oiikhet i åsigter och önskningar, hvilken i många punkter förefinnes mellan de förenade makterna, torde vara tillräckligt egnade att lägga band på den känsla af öfverdrifvet förtroende, för hvilken våra ministrar annars möjligen skulle vara tillgänglige. Frankrike och Österrike äro intimt förbundna med hvarandra och lära sannolikt ej komma att i alla punkter föra samma språk, som Storbrittanien. Man kan utan ordrytteri säga, att Frankrike, i afseende på föremålet för det nuvarande kriget, representerar det förflutna, Österrike det närvarande och England framtiden. Frankrikes ansträngningar under sistförflutna året hafva varit så utomordentliga, dess framgång i det hela så lysande, att denna makt med rätta kan göra anspråk på den vigt, som tillkommer en stat, hvilken med redliga afsigter och oryggligt mod inlåtit sig i striden och verksamt bidragit till den slutliga ärofulla segern. Österrike deremot har visserligen ingenting gjort för kriget, men kan å andra sioan skryta med att ha verkat mycket för freden, och enär dess och Frankrikes syftemål kunna antagas vara nära nog desamma, ega dessa makter hela styrkan af det inflytande, det förflutna och närvarande äro i stånd att gifva dem öfver de öfriga medlemmarne af fredskonferensen. Otvifvelaktigt är, att Fransmännens kejsare, ehuru den trohet och uppriktighet, han ådagalagt mot oss, stär i en för honom förmånlig motsats till hans bourbonska och orleanska företrädares dubbelhet och bakslughet, icke destos mindre under hela gången af dessa förhandlingar visat stor åstundan att vinna Osterrike på sin sida och samverka med nämnde makt. Han har med stort tålamod fördragit den rädda och vacklande politik, hvilken följts af Österrikes kejsare, som inträdde i alliansen för att med ord och handling befrämja dess ändamål, men ej vågade öppet lägga sig emellan, förrän det visade sig att en fortsatt neutralitet skulle blifva honom farligare än att försöka bringa saken till ett hastigt slut. Vi vilja ej här ingå i en närmare undersökning af den politik, som följes af den fransk-österrikiska alliansen; vi påpeka den endast såsom en giltig orsak till oro och bekymmer. Ryssland skall på fredsmötet utan tvifvel göra allt, för att genom Brunnows penna och Orloffs fina smicker återvinna hvad det förlorat genom svärdet, och genom segrar på diplomatiens arena söka ersätta de nederlag, det lidit på stridsfältet. Rysslands styrelseform har större frändskap och likhet med Frankrikes och Österrikes, än med vårt regeringssätt; Zaren torde sannolikt d rför hafva varmare sympatier att påräkna af dessa allierade än af oss, af hvilka han endast kan vänta sträng rättvisa och troget fasthållande af de vilkor, vi underskrifvit. Detta förhållande måste öka svårigheten af de engelska ombudens ställning vid fredskonferenserna. andra sidan saknas icke skäl, som berättiga våra ministrar att uppträda med samma säkerhet och sjelfförtroende, som något af de sändebud, med hvilka de komma i beröring. Om det förflutna och närvarande tillhöra Frankrike och Österrike, så kunna vi utan inbilskhet påstå, att framtiden framför allt tillhör oss. Ryssland skall vid öfvervägandet af de vilkor, som erbjudas detsamma, mindre låta bestämma sig af hvad dess mot