De fridlöse på Java. Af Möry. (Forts. fr. föreg. N.:r.) Aurore, som flitigt sysslade med sitt handarbete, ådagalade ej genom någon åtbörd, att hon gillade eller ogillade Raymonds besök. Systrarne Davidson höllo sina blickar fästade på sitt handarbete, och enär det höga gräset förtog ljudet af hans steg, kunde grefven tro, att han ej blifvit bemärkt förr än i sista ögonblicket. Han helsade de tre damerna, utan att med något ord beledsaga den behagfulla rörelsen med hufvudet och handen. Så häftigt som nu klappade ej hans hjerta den dag, då angreppet företogs mot Timor. Aurore upplyfte hufvudet, fäste på Raymond en lugn blick och sade, medan hon fortfor med sitt arbete: — Herr grefve, det finnes i verlden tvenne goda ting: arbete och bön . . Icke så? Vid hvarje annat tillfälle skulle Raymond lätt kunnat tillägga ett tredje, men den svarta slöja, som den sköna enkan bar, tillät ej någon profan anmärkning. Han sökte ett passande svar och var nog lycklig att finna ett sådant. — Också kommer jag, min fru, såsom en fattig emigrant att begära arbete hos våra vänner, nybyggarne.