Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1856, sida 1

— Ert arbete är redan slutadt, herr grefve, svarade Aurore, utan att upplyfta ögonen; — allt hvad ett ädelt svärd kunde uträtta, är gjordt. Denna skygga men tydliga hänsyftning på hans verksamhet vid angreppet på Timor, bidrog nägot att höja grefvens mod. — Madame, sade han, — en af de gamla sanningar, som genom kulturen återkommit i dagen, är den, att plogen är ett ädlare verktyg än svärdet. Jag kan således egna mig åt nyodlarens sysselsättningar, utan att förverka mitt adelskap. — Herrskarinnan i en koloni, svarade Aurore, — vägrar aldrig emottaga en förståndig och trogen arbetares tjenster. — Den trogne arbetaren väntar således blott det tecken, som skall anvisa honom hans plats. — Tag denhär tillsvidare, sade Aurore och pekade på marken bredvid sig. Sitt ner, om ni behagar, bredvid min dotter Augusta. Raymond lät ej truga sig. Aurore tog en korg full af Manillahalm och sade : — Här är arbete för en grefves händer. — Vi hafva visserligen alla i Versailles roat oss med broderi .. anmärkte Raymond. — Desto lättare skall ni finna detta arbete, inföll Aurore; — detta är ett slags broderi i halm. Min dotter Augusta är ganska skicklig i detta slags handarbete; hon skall gerna gifva er de första lektionerna i konsten ... — Men tror ni, madame, att våra vänner med nöje se mig arbeta i halm, när de arbeta i jorden? — Vära vänner, svarade Aurore, — veta, hvad ni gjort för mig och den vexande kolonien. De begära icke mer af er. Och vändande sig till Augusta sade hon: — Så, min dotter! gif nu herr grefven hans för