Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1856, sida 2

betydelse, en undergifven undersätes bön inför Konungen kan ega. Med djupaste m. m. Skara den 17 Dec. 1855. J. A. Butsch. 3) Till biskop Butsch den 24 Dec. 1855 At det bref, som jag, till svar å min skrifvelse d. 13 dennes, fått från hr biskopen emottaga, och hvilket jag i sin helhet meddelat H. M. Konungen, har H. M. med största ledsnad förnummit hr biskopens obenägenhet för emottagande af det lediga erkebiskops-embetet. Då hr biskopen yttrar sig väl inse sina egenskapers otillräcklighet för åtskilliga en erkebiskops vigtigare åligganden, igenfinner man häruti ett nytt bevis på de okonstladt anspråkslösa tänkesätt. som utmärka hr biskopen, — en kristlig ödmjukhet, som hvarje samfundsmedlem borde skatta sig lycklig att ega, och hvilken företrädesvis egnar hvarje kyrkans man, äfven den främste. Långt ifrån således att häraf skulle kunna härledas någon betänklighet mot hr biskopens anställande å erkebiskopsplatsen, fortfar IH. M. att anse hr biskopens utnämning innefatta det bästa val som är att göra. Med fägnad har H. M. erfarit, att hr biskopens helsa under de sednare ären så förbättrats, att något hinder icke försports mot en fullständig utöfning af hr biskopens offentliga kall. Ostrid gt synes ock vara, att fullgörandet af de med erkebiskopsembetet förenade åligganden borde för br biskopen blifva lättare än för andra, just emedan hr biskopen skulle träda till platsen med allas enstämmiga bifall. Då emellertid de ofvan citerade orden jemte några andra uttryck i hr biskopens bref tyckas antyda, att det är för den politiska delen af erkebiskops-kallet, eller talmansbefattningen vid riksdagarna, som hr biskopen ryggar tillbaka, och då riksdagsordningen berättigar K. M. att till talman för presteståndet förordna någon annan af biskoparne, när erkebiskopen af en eller annan anledning är frånvarande, så ehuru H. M. är fullt förvissad, att äfven denna befattning skulle af hr biskopen skötas pa ett i allo tillfredsställande sätt, vill H. M., under förutsättning af hr biskopens befordran, med nådigaste beredvillighet gå den nye erkebiskopens önskan om lättnad härutinnan till mötes, ehvad denna skulle komma att afse ledighet från talmanssunktionen, sedan riksmöte någon tid varat, eller fullkomlig befrielse derifrän från riksdags början — allt under iakttagande för hvarje gång af den form som vederbör. Detta har II. M. Konungen befallt mig att, med betygande af högstdensammes nådiga erkänsla för de i hr biskopens bref förekommande uttryck af undersätlig tillgifvenhet, härigenom meddela, under yttrad förhoppning, att hr biskopen såmedelst må finnas bevekt att icke vidare motsätta sig den tillämnade utnämningen. Så framt hr biskopen, för att icke kullslå denna förhoppning, skulle anse sig vara i behof af att detta meddelande närmare utvecklas, och sådant måhända från H. M. Konungens egen mun, vore det II. M. ganska kärt att få personligen med hr biskopen vidare afhandla ämnet, om hr biskopen skulle finna sig hugad att göra ett kort besök i hufvudstaden före medlet af instundande månad, då H. M. önskade att befordringsärendet vore lyckligen afgjordt. Med utmärkt högaktning m. m. Fåhraus. 4) H. hr statsråd m. m. Vid det stora bekymmer, hvari jag befunnit mig vid emottagandet af hr statsrådets och kommendörens högt ärade, ynnestfulla bref at den 24 innevarande December, torde det förlätas mig, att jag först nu sett mig i stånd att fatta pennan, för att derå afgifva ett svar. Likväl finner jag nu lika litet, som under närmast föregående dagar, de ordalag, i hvilka jag, utan att synas träda för nära min skyldiga underdånighet för H. M. Konungen, kunde förnya min djupt menade bön att få förblifva i min närvarande lefnadsställning, och jag har så mycket heldre ansett det tillständigast att, med begagnande af mig nådigst gifna tillåtelsen, så fort sig göra låter och sednast före medlet af nästa månad, personligen infinna mig i hufvudstaden, för att så väl hos herr statsrådet som hos H. M. Konungen uttrycka min tacksamhet för mig redan bevisad ynnest och nåd, samt derjemte söka utverka det nådiga beviljande, som med hvarje dag visar sig alltmera vigtigt för mitt lugn. Med djupaste m. m. J. Av Butsch. Skara den 31 Dec. 1855. 5) Den 15 Januari 1856. Till H. biskopen m. m. dokt. Reuterdahl. Biskopen doktor Butsch, som innehar främsta rummet på förslaget till det nu lediga erkebiskops-embetet, har, sedan honom på K. M:ts nådiga befallning blifvit meddeladt, att I. M. ämnade honom till nämnde embete befordra, på det enträgnaste anhållit att till detsamma icke komma i nådig åtanka. Då hr biskopen närmast efter dokt. Butsch blifvitaf vederbörande valkollegier på erkebiskops-förslaget uppförd, har II. M. Konungen nu, vid nådigt betraktande af hr biskopens förtjenster och för det maktpåliggande embetet utmärkta egenskaper, yttrat sig vara betänkt att till erkebiskop i nåder utnämna hr biskopen, så vida icke sådant strider emot herr biskopens bestämda önskan. H. M:ts sålunda yttrade nådiga afsigt får jag, i följd af nådigaste uppdrag, såsom för detta betordringsärende särskildt förordnad föredragande, äran gifva herr biskopen härmed tillkänna, med anhållan att, så snart möjligt, få emottaga benäget svar, huruvida hr biskopen finnes villig att ifrågavarande höga förtroende emottaga. Jag har äran etc. J. F. Fahreus. 6) Välborne hr statsråd, m. m. För herr statsrådets bref af d. 15 dennes, hvilket jag haft äran emottaga, aflägger jag ödmjuk tacksägelse. Till svar derpå har jag blott ett ord att säga; Jag är H. M. Konungens vilja helt och hållet undergifven. Jag har ingen egen i den fråga, som skall afgöras. Jag skulle ej tala sanningsenligt, om jag sade, att jag önskar blifva erkebiskop. Konungens nåd har skänkt mig en plats, som är mig myeket kär, äfven derföre kär, att jag tror mig på densamma vara i åtnjutande af tillgifvenhet och förtroJ3. FA 2E21 12— 2 —