I fråga om de af häradsrätten bestämda erszättningarne, har hofrätten gjort den rättelse i häradsrättens utslag, att då de häktade klaganderne icke kunde lagligen betungas med åätergäldandet af utgifterna för den särskilda fångbevakningen och statens kostnader för de i målet särskildt tillförordnade äklagarnes skjutsoch dagtraktamenten, bemälte klagänder från den dem i dessa delar ädömda ersättningsskyldighet befriades. Fran Stockholm. Det famösa målet mellan s. d. löjtnanten Wickman å ena sidan samt f. d. maJoran Bergnöhr och gen. tulldir. Gyllenhaal å andra har åter förevarit inför Stockholms Rådhusrätt och refereras i A.B. sålunda: Med afseende på yrkandet i första stämningspunkten, att Bergnåhr måtte förpligtas, mot äterfaåcndet af sin revers å 900 rdr bko och en af Bergnöhr å Wickman transporterad fordran å 100 rdr bko till Wickman återlemna emottagna 1000 rdr bko med ränta från den 23 Januari nästlidne år, genmälte Bergnöhrs ombud, att, som den i denna punkt omförmälde revers icke vore till betalning förfallen, så bestreds Wickmans påstående i denna del; och med afseende å den andra, som innefattar påstående om ersättning af Bergnöhr för den Wickman genom B:s förespeglingar åbragta förlust, att om ock de i detta fall af Wickman gjorda uppgifter vore sanna, något som Bergnåhr alldeles bestrider, så vore väl dock Wickman en person, som måste anses ha trampat ut barnskorna och derföre ej ha kunnat låta locka sig till nägra dumheter, och om han det ändock gjort och med vetskap om det prekära i förhoppningen att fi en tjenstebefattning? vidtagit anordningar som vore honom till förlust, så finge han skylla sig sjelf. Baron Gyllenhaals ombud, advokatfiskalen Tham, uppläste följande anförande till protokollet : Till Stockholms rådhusrätts fjerde afdelning. Om den af förre löjtnanten J Wickman å mig utverkade stämning är uti sjelfva saken, så vidt det uppgifna förhållandet emellan mig och majoren Bergnöhr angår, otydlig och sväfvande, så är den det desto mindre till sin egenskap att kunna genom osanna och förvillande uppgifter gifva ytterligare fart åt de förnärmande rykten, hvilka redan förutorfentligen uppenbarat sig; det är nemligen nogsamt bekant, att icke lång tid före den i stämningsansökningen omförmälda upprinnelsen till förhandlingarne emellen Bergnåhr och Wickman har vid ett tillfälle, på ett rum och i en Omgitning, der man minst borde förvänta öfverträdelse af den lag, som har för ändamål att skydda hvarje offentlig och enskild persons goda namn och rykte, ett groft angrepp emot mig i sådant hänseende skett. Jag har icke velat genom påkallande af åtal för detta lagbrott förlänga hos hvarje rättsinnig samhällsordningens vän det plågsamma intrycket af en sådan bedröflig företeelse; det har varit mig nog att jag med rent samvete kan inför hvar och en bedyra, att de mig gjorda tillvitelserna äro falska, saknande all verklig grund; men då jag ånyo blifvit till min heder anfallen, och inför laglig domstol, får jag icke längre med tystnadens förakt bemöta dylika skändliga angrepp, hvarför jag i anledning af den å mig utverkade stämning icke allenast nu begagnar tillfället förklara de förut omnämnda beskyllningar för grundlösa, utan äfven i allo bestrida de mig i stämningen gjorda tillvitelser, såsom fullkomligen ogrundade. I följd af denna min förklaring anhåller jag att genast varda skild från ett mål, hvarmed jag icke har det ringaste att skaffa; förbehållande mig att, i fall jag för godt finner, få emot vederbörande föra den ansvarstalan, hvartill omständigheterna föranleda. Stockholm den 14 Februari 1856. Carl Gyllenhaal.? Wickmans ombud, boktryckaren Franz Sjöberg, bestridde baron Gyllenhaals skiljande från målet, då Sjöbergs hufvudman i den af honom ingifna stämning förbehållit sig få under vissa förhållanden föra ersättningstalan emot äfven baron Gyllenhaal, och för bevisande af hvilka förhållanden äfvensom af den mot Bergnåhr förda talan Sjöberg anhöll om åtta dagars uppskof. Advokatfiskal Tham begärde härvid att Sjöberg måtte åläggas förklara om han åtalade baron Gyllenhaal för något hans atgörande i och för embetet, hvarpå Sjöberg genmälde att han åberopade sig på stämningens innehåll. Vid detta förhållande och då båda svarande omhuden bestredo allt uppskof i målet, resolverade domstolen, att det ej kunde förvägras käranden bevisa sina i stämningsansökningen gjorda påståenden, hvarföre målet på åtta dagar uppsköts.