SL —7 Råttegångsoch bDolissakermålet angående upploppet i Mutene i HallandUti detta bekanta mål bar Göta hofrätt, sedan målet kommit under dess pröfning, i följd af serskilda besvär, dels af slutlige åklagaren länsnotarien, v. häradshöfdingen A. de Mar6 och dels af här nedan uppräknade tilltalade, hvilka äro häktade — den 3 nästlidne Januari meddelat utslag, af hvars innehåll följande här refereras. Vid Himble häradsrätt tilltalades smideshandlaren Anders Pettersson och hans broder Lorentz Pettersson från N:o 1 Mutene, skomakaren Johannes Börjesson från N:o 5 derstädes, drängen Johan Elias Samuelsson från N:o 3, drängen Nils Petter Bengtsson från N:o 7 och bonden Olaus Andersson från N:o 10 Mutene, åboerne Anders Bengtsson och Johannes Gustaf Bengsson från N:o 3 Linnarp, ladufogden Johan Petter Lindahl och drängen Lars Jakob Caspersson från Hofgård, drängen Nils Gustaf Olausson från Hofgårdsqvarn och torparen Bertel Olsson vid Hvarmans hufvud under IIofgärd för det de jemte en mängd andra personer den 14 November 1854 samlat sig tillhopa och icke blott, genom hot och motstånd, förhindrat verkställigheten af ett utaf kronolänsmannen F. Kjellman och öfveruppsyningmannen vid tullverket M. N. Hagman i Anders Petterssons och Lorentz Petterssons hemvist påbörjadt beslag af handelsvaror, utan jemväl, oaktadt de af Kjellman å tjenstens vägnar erhållit varning och tillsägelse att begifva sig hem, öfvergått till våld å person och egendom; och har häradsrätten genom utslag den 20 Juni sistlidet år, efter meddeladt yttrande rörande åtskilliga jäfsanmärkningar mot vittnen, i hufvudsaken sig utlåtit, att vid jemförelse af vittnesmålen och hvad i öfrigt förekommit vore upplyst, att, sedan Kjellman med biträde d. 14 Nov. 1854 begifvit sig till Anders Petterssons bostad i Mutene för att derstädes i beslag taga köpmannavaror, hvarmed Anders och Lorentz Pettersson skulle idka oloflig handel, hade Lorentz Pettersson, dels sjelf och dels genom budskickningar, sammankallat en större folkmängd för att hindra Kjellman från den af honom enligt redan gjordt tillkännagifvande tillämnade beslagsätgärd: att Anders Pettersson för den samlade folkhopen öpnat portarne till sin gård och genom uppmaning att bortskaffa de af Kjellman ditförde fordon, gifvit anledning till ifrågavarande våldsamma uppträde samt att folkhopen, som kunde antagas till en början hafva varit okunnig om egentliga ändamalet med dess sammankallande, uppeggad genom förtäring af bränvin och Lorentz Petterssons löften om penningeersättning, icke allenast under buller och oljud undanskuffat de af Kjellman till stället medhafde fordon, utan ock, sedan Kjellman, som emellertid måst afbryta beslagsåtgärden, förmanat folket till stillhet, öfvergått till våld, ej mindre å Kjellman och hans biträde, tullöfveruppsyningsmannen Hagman, än äfven å åtskillig dem tillhörig egendom; och churu det icke kunde utredas i hvad mån de tilltalade, med undantag af Johannes Börjesson, som genom vittnen och eget erkännande vore öfvertygad att vid tillfället hafva med sten slagit Kjellman, föröfvat det å honom och Hagman begångna kroppsliga våld; likväl och emedan det måste anses lagligen ådagalagdt, att Anders Petterssons och Lorentz Petterssons samtlige medparter, långt ifrån att åtlyda Kjellmans uppmaning till stillhet, ej blott med sin närvaro främjat berörde våld, utan ock mer eller mindre verksamt i det öfriga deltagit; ty och i förmågo af 3 och 7 Så i Kgl. förordningen den 9 Jan. 1849, dömdes Anders Pettersson och Lorentz Pettersson, såsom orostiftare, samt de öfrige förenämnde tilltalade, såsom deltagare uti ett till våld å person och egendom öfvergånget upplopp, att straffas med arbete å fästning, de begge förstnämnde i sex och de öfrige, hvar för sig i två år; hvarjemte Johannes Börjesson för det han slagit Kjellman, under det denne varit stadd uti tjenstutöfning. jemlikt 18 kapitlet 9 5 missgerningsbalken, fälldes att böta 66 rdr 32 sk. till treskiftes emellan lkronan, häradet och åklagaren, eller vid saknad af tillgång till böterne, i stället undergå 28 dagars fängelse vid vatten och bröd. Dessutom stadgade häradsrätten att de sakfällde skulle en för alla och alla för en, godtgöra, ej mindre K. M:t och kronan med 137 rdr 8 sk. bko, hvilket belopp, såsom resekostnadsersättning och dagtraktamente till de i målet särskildt tillförordnade åklagarne, vice häradshöfdingarne N. v. Sydow och Å. de Mare blifvit af konungens befallningshafvande af statsmedeln förskottsvis utanordnadt, än äfven dels målseganderne Kjellman och Hagman, den förre för sveda, värk, läkedom och rättegångsbesvär med 40 rdr bko samt för förderfvade åkdon och kläder, med mera, med 150 rdr 38 sk. rgs och den senare för förstörde en tulubb och en nattsäck med 38 rdr nyssnämnde sedelslag, dels ock i målet hörde vittnen med i utslaget bestämde belopp. Detta häradsrättens utslag har hofrätten i hufvudsaken fastställt medelst utlåtande, så lydande: Beträffande derefter sjel så emsgander m sjelfva saken, så emedan samtlige de häktade klaganderne äro förvunne att hafva på det af häradsrätten anmärkta sätt sig förbrutit hvarigenom de, sedan Anders och Lorentz Pettersöner anstiftat och de öfrige deltagit i den folksamling genom hvilken vid ifrågavarande tillfälle lugnet och ordningen störts, icke blott visat trottsighet mot varningarne af den offentliga myndighet, kronolänsmannen Kjellman vid tillfället föreställt, utan ock öfvergått till våld å person och egendom; ty pröfvar k. hofrätten rättvist fastställa häradsrättens utslag angående det klagande parter ådömda ansvar. ) Författaren af ofvanstäende artikel är den bekanta f(luctava PlanahaA