som hafva öppen blick och känna plastikengrundvilkor, att Fogelberg aldrig lemnade wu sigte de mest upphöjda theorier, som menni skoanden ännu uppställt med hänseende til det skönas begrepp och uttryck, och just der. för ega hans lefnad och arbeten ett så lif ligt intresse. Ian har icke allenast haft blicken fästad på konstens högsta mål och under Sergells ledning uppfattat hvad han sett, men oryggligt, och utan att ett ögonblick vackla, sortgått på den väg, som hans instinkt och mästarens erfarenhet anvisade honom. De oklara önskningar, som sporrade honom vid fjorton års ålder, blefvo längre fram en oböjlig vilja: alla hans verk vittna om ett orygglig fasthållet beslut. Jag) tvekar ej att anbefalla vår ungdom att studera Fogelbergs lefnad; den erbjuder många fruktbara lärdomar. Hans kraftige ande, hans okufliga vilja äre uppmuntrande förebilder. Född under en oblid himmel, utan skönhetens lefvande typ för sina ögon, blef han genom inspirationen med vetande af hvad han saknade, för att verkliggöra idealet; och en gång i besittning at sanningen, försummade han ingenting för att bilda sitt lif efter sin tanke. Traditionen och naturen — de tvenne friska källor, ur hvilka Fogelberg städse öste — omfatta hela konsten i dess forntid och framtid. Tradition utan natur leder till manår och enformighet; natur åter utan tradition skall, huru stor skicklighet efteraparen har, aldrig frambringa annat än prosaiska skapelser. Detta insåg Fogelberg, och alla hans verk bära vittnesbörd om denna sanning. (Forts.)