Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1856, sida 1

— Vandrusen; — vi ha arbetat som karlar under der tid ni varit borta. Hela vårt samhälle har ett hel annat utseende än förr. Vi lefva icke längre i er republik .. — Hvad menar du? frågade Raymond. — Det vill säga, svarade Vandrusen, — att vi visserligen äro alltför goda republikaner, för att någonsin förmå oss att lyda en kung, men mot en sådan drottning som Aurore ha vi ingenting att invända. Hon befaller på stället, och vi lyda henne gerna, ty hon har lyckan med sig i alla sina företag. Vi odla och bygga oförtrutet. Menniskorna och bäfrarne äro alla skapade till byggmästare, plär vår drottning säga. Också ha vi nu redan en liten by färdig och det blir väl förr eller sednare en liten stad af den, skall ni få se, Raymond. Raymond betraktade ännu den lilla byggningen, i hvilken Alban Revest, malajen och hans döttrar höllo på att inskaffa de af Surcouf skänkta varupackorna. — Hvad ni der ser, fortfor Vandrusen, — är det enda, som ej blifvit gjordt på vår drottnings befallning; det är en liten öfverraskning, vi tillämna henne .. Strimm och jag lade just sista hand vid arbetet, när vi fingo se er båt ute i viken. Mamsellerna Davidson, som ni icke känner, Raymond, men som äro de älskvärdaste flickor, man kan tänka sig; mamsellerna Davidson beklagade sig en gång deröfver, att de här icke hade något så beqvämt badställe, som fordom på sin brors plantasch; det är anledningen, hvarför vi byggt denhär stugan och gjort den höga muren af bambu och torra latanierblad. Strimm och jag ha just nu slutat arbetet. Är icke platsen väl vald, eller huru? Hafvet är alltid lugnt i den lilla viken och klippan skyddar den mot nordan och vestanvinden.