InCTrd IUIIKROIHIIÖL uPPUHOLL. 7. , U — 8 . Ve Ljenstsolksvärsningen för Danmark. Rörande detta ämne innehåller Helsingborgsposten följande anmärkningsvärda uppsats: Flera tidningar upptaga annonser om engagement för tjenstefolk i Danmark, och man har, redan under sistförflutna året, sett, att flera våra landsmän af den arbetande klassen låtit engagera sig; men man har ock sett att en och annan af dessa utvandrade hafva genast återvändt, efter att på sin vandring genom en och annan af Danmarks provinser hafva varit utbjuden, utan att finna köpare. Dermed går sålunda till, att gossar och karlar lofvas 30-40 till 60 Rbd och fruntimmer 20 å 30 Rbd. i årlig lön, som, varande nära dubbelt mot hvad de få här i landet, är för dem lockmat, helst de icke upplysas om, huru de vid ankomsten till Danmark komma att behandlas, hvilket sker på följande sätt: När svenska kommissionären, för den danske komittentens räkning, har emot ett lämpligt arfvode af några riksdaler köpt så mänga själar, han till en viss tid kunnat få, så öfversändas alla dessa och blifva genast vid ankomsten satta i rörelse och drifvas som en flock får genom helal landet från by till by och från gärd till gård, hvarest de till tjenst utbjudas och tagas i åskådande. De som då behöfva arbetare, utpeka den eller de, som falla honom i smaken, hvarpå desse få draga fram dopsedel, pass och städjekontrakt. Uti detta är årets lön bestämd; men nu blifver fråga om den summa, som skall gifvas i afträde. Härom underhandlas, och man blifver slutligen ense om en summa pr hufvud, som genast erlägges. Efter slutad handel i denna by eller på denna gård, drifves flocken vidare till en annan, der allt tillgår på lika sätt; men slutligen blifva några qvar af flocken, som ingen vill hafva, ehuru desse utbjudas, utan ersättning, blott de få uppbära den kontraherade lönen. När de, detta oaktadt, intet engagement kunna få, så lemnas de åt sitt öde, och för att kunna återkomma till deras hemort, få de som oftast tigga sig fram. Sådant är sanna förhållandet för tjenstefolk, som här i landet engageras för Danmark, och kan väl detta betraktas för annat än slafhandel? Jag, för min del, ser ingen annan skillnad emellan denna slaf och den på Westindiska kolonierna och i Amerika, än att den förre endast säljes för ett år och den sednare för hela sin lifstid; men också betalas vår svenske slaf endast med 20—40 rbd, då kolonistens deremot betalas med flera hundrade och till och med 1000 piastrar. Huru man ock vill betrakta saken, så ligger uti den någon slafviskt, ty menniskan är beröfvad sitt fria val, och att den äfven betraktas från denna sida i Danmark, bevisas deraf, att när den som icke känner till ställningar och förhållanden, seende en stor flock menniskor af begge kön och alla åldrar, frågar den som derom har kännedom, hvad slags folk dessa äro, så svaras: det er Svendsker, som bringes omkring i Landet for at salges?. Hvilken förnedring för vår nation! och huru kan någon förnedra sig till handlangare för en så neslig spekulation ? Jag antager att de, som befatta sig med denna näringsgren här i landet, äro okunnige om förhållandet i Danmark; ty de måste väl annars ha så mycket hederskänsla, att de icke lånade dertill sitt biträde. Vore det ock kändt af tidningsredaktionor skulle man icke kunna tro, att de fyllde sina spalter med dylika annonser. Danmarks stora behof af främmande tjenstefolk kommer 1:mo deraf att bonden genom de sednare årens höga sädespriser förvärfvat mycken förmögenhet, den han är klok nog att använda till sin egendoms större förädling, så att han nu behåller sina barn af begge könen hemma för att genom deras arbete mergla, dika och i allt förädla sin jord, i stället för att han förr lät dem antaga tjenst hos andra, 2:o deraf att hofveriet på de större gärdarne till största delen blifvit afskaffadt, och att detta nu måste ersättas af tjenstefolk, som på grund af förestående icke kan fås af landets egna barn. Att arbetande klassen uti angränsande länder vill deraf skörda frukt, är i sin ordning, blott det icke sker på ett för nationen så förnedrande sätt som hittills. Lika som danska bonden redan inser den stora nytta han kommer att skörda af sin jords mergling, utdikning m. m., och derpå använder arbete, så hoppas jag, att vår svenske bonde snart skall träda i hans fotspår, helst mången redan sett nyttan af detta arbete hos några våra större egendomsbesittare, och att redan en och annan driftig och omtänksam bonde följt det nyttiga efterdömet. Vårt bondestånd har redan hunnit till den upplysning, att det finner sin ära uti att följa tiden och att arbeta till eget och fäderneslandets gagn, och man kan således hoppas, att inom kort tid skall arbetaren finna den belöning inom sitt fädernesland, som han nu oftast förgäfves söker uti fremmande land. Patriot.