Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1856, sida 2

0Haamnm Dee;e; ————— ————— sfa dem, som hungra och förtvifla om sin framtid. Säg mig nu, Raymond, är ni nu af den åsigt, att vi böra taga dender tremastaren? Raymond höjde sin panna stolt och svarade: — Jag tog svärdet i hand, för att tjena er mot piraterna på Timor, men ni tycktes föga belåten med mina ringa tjenster. I dag signalerades ett handelssegel vid horizonten, och då jag såg er göra era anstalter till äntring, föresatte jag mig att blott som simpel åskådare deltaga i denna affär, såvida jag ej lyekades afråda er från densamma. Men nu, sedan jag hört er förklaring, min ädle Surcouf, nu ber jag er glömma mina räd, likasom jag sjelf glömt mitt förra beslut. Till Samarang återvänder jag, när Gud behagar .. Nu står jag till er förfogan, mitt svärd tillhör er. . jag stannar under er flagga och skall försvara den såsom min egen. Surcouf nickade och smålog, hvarefter han gick bort, för att vidare träffa sina anordningar för striden. Breton flög som en hafsfågel öfver böljorna. Matroserna sysselsatte sig med förberedelserna till äntringen lika lugnt, som om det gällt en fredlig landstigning. i Grefve Raymond mönstrade sin toalett och fann den mindre värdig en sådan högtidlighet, som en strid med Engelsmännen. IIvarje strid kan blifva den sista, och hvilken krigare vill ej emotta dödeni paraddrägt? Ravmond gick säledes ner i sin hytt och påtog de kläder, som han begagnade vid alla högtidligare tillfällen, fäster och begrafningar. (Fort