Mot förre sqvadronschefen grefve A. F. N. Gyldenstolpe fär jag anmäla: att han låtit å sqvadronens stall är 1843 insätta och till våren 1848 utfodra ett grätt sto samt ett efter sqvadronsstoet N:oO 37 fallet föl, hvilket sedermera å regementet inköptes samt ännu år 1853 fanns qvarstående vid sqvadronen; samt att han likaledes låtit å stallet utfodra tvenne bruna ston, det ena från 1844 och det andra från 1846 till 1848, hvilka samtlige hästkreatur icke voro insatta i nummer, utan voro herr grefvens enskilta egendom, ehuru de sålunda på kronans bekostnad framföddes, till mehn och förknappning för sqvadronshästarne, helst som herr grefven under sådana förhållanden det oaktadt till fullo uttog den s. k. afskrifningsprocenten; nämnde hästar sköttes under tiden af i kronans tjenst varande manskap. Vidare: att samma grefve Gyldenstolpe under exercisen är 1847, i egenskap af sqvadronschef, utan förut hållet majorsförhör, låtit gifva gardisten N:o 93, Petter Hansson, prygel för en mindre förseelse, hvilket också verkställdes med den påföljd att karlen deraf fick ljumskbräck, så att han en längre tid var oduglig till tjenstgöring, och hvarunder han först vårdades af numera aflidne professor J. Billing, och sedermera af kongl. lifmedikus doktor Nerman, som efter Hanssons återställande förbjöd vederbörande att, såvida icke lif och helsa skulle sättas på spel, vidare å honom tillämpa prygelstraftet, hvilket förbud, enligt hvad jag längre fram skall hafva äran visa, dock sedermera på det mest oförsynta sätt och med beklagansvärd påföljd, öfverträddes af en bland de öfrige här anklagade; samt att slutligen samme grefve Gyldenstolpe under hela sin tjenstetid sasom sqvadronschef till är 1847, då försnillningen upptäcktes, förhållit de emellan erercismanaderna permitterade gardisterna deras brödportloner under de två årliga ekercismånaderna. Mot sekundehefen, generalmajoren grefve Stedingk, får iag anmäla, huruledes med hans begifvande och i strid mot passevolanskontraktets 10 FS 2 mom. ett hästnummer blifvit försumradt ä ryttmästaren grefve Taubes sqvadron, sämedelst, att sedan major Oxehufvud af grefve Taube köpt en af de bästa hästarne i sqvadronen, så har grefve Taube, till fyllande af den lediga nummern, af ryttmästaren Fock köpt en på dennes sqvadron från föl till remont uppfödd oinriden häst af ganska medelmåttig beskaffenhet, och långtifrån jemnförlig med den förstnämnde, för hvilket tjenstefel hr grefve von Stedingk torde böra stånda laga ansvar. Dessutom får jag andraga, att hr sekundchefen, i likhet med grefve Gyldenstolpe, förhållit permitterade gardister de dem under exercismånaderna tillkommande brödrationer, och slutligen öfverlemnar jag åt hr justitieombudsmannen att å grefve von Stedingk yrka allt det ansvar, som honom i egenskap af sekundchef kan drabba för de af mig redan härofvan eller längre ned angifne oordningar och försummelser vid regementet från 1848, då han tillträdde sitt chefsembete. Jag anklagar öfversten och förste majoren hr Fabian Sandels att hafva på eftersommaren 1852 låtit tilldela den förut omnämnde gardisten Petter Ilansson 25 prygel, oaktadt regementsläkaren doktor Nerman sådant uttryckligen förbjudit. Straffet å den förut sjuka karlen, som verkställdes af sergeanten Thure Wessberg, under öfverinseende af löjtnant Rosenerantz. hade också den påföljden, att hans tillstånd oupphörligen förvärrades, så att han slutligen, oduglig för tjensten, nödgades såsom nästan krympling begära och erhöll afsked den 11 Okt. 1854. Ett af doktor Blachet rörande hans tillstånd utfärdadt batyg bifogas härmedelst. Emot öfverste Sandels förekommer ytterligare att han, i strid mot krigsartiklarnas 13 kap. 2 5 vid generalmönstringen år 1847, för att komplettera 2:ne vacanta nummer, länt två rekryter af d. v. ryttmästaren Oxehufvud, hvilka vid dennes sqvadron svurit sabeln. Efter verkställd mönstring återvände långodset till sin rätta sqvadron. Mot hr majoren Tönne Oxehufvud får jag anföra: dels att han år 1847, såsom ofvan angifvet är, till öfversten Sandels utlånt tvenne rekryter, hvilkas namn och nummer jag förbehåller mig att under ransakningen i målet få uppgifva; dels att han samma år, i egenskap af sqvadronschef, låtit, utan föregänget majorsförhör, tilldela gardisten n:o 98, Bengt Svensson, prygelstraff, för det denne skolat skrattat i stallet under rykten, samt likaledes, utan föregånget majorsförhör, år 1848 å gardisten n:o 70, Kämpe, låtit verkställa samma straff, för det han råkat lössläppa sin häst på gården vid H. M. Konungens stall, dels ock att han, i likhet med grefvarne Gyldenstolpe och von Stedingk, för permitterade gardister innehållit brödrationerna. Då jag här går att uppdaga och anklaga ryttmästaren, numera majoren friherre Focks många verkligen storartade försnillningar från kronan, torde det blifva nödvändigt att först göra en beskrifning öfver sättet huru det tillgår med redovisandet af kronans fourage, helst man endast derigenom kan göra sig ett klart begrepp om möjligheten af så mycken oredlighet och så grofva bedrägerier. Såsom vid åtskilliga tillfällen i stallet tjenstgörande, är jag i tillfälle kunna upplysa huru det att börja med tillgår vid numera major Focks sqvadron, och hvilka sanningsenliga uppgifter jag äfven åtager mig bevisa. Vanligtvis föras 2:ne fourage-rullor; den ena som kaha-sqvadronens fourage-rulla, upptager hvarje leverans af foder som till sqvadronen ingår, samt utvisar huru mycket foder enligt fourage-staten för hvarje månad bör åtgå, och huru mycket som i följd deraf bör ffnnas i förrådet qvar; den andra rullan föres af stall-underofficeren enskildt och utvisar, dels huru mycket foder som verkligen åtgår, och dels huru mycket, som stundom 2 och stundom 3 ganger i månaden föres hem till sqvadronschefen. Till följd af de stora foderqvantiteter af hvarje slag, som ryttmästaren från sqvadronen bortförer, nödgas stall-underofficeren att inknappa hästarnes dagliga rationer, på det att fodret måtte hinna till; detta är också orsaken hvarföre en särskild rulla föres af stall-underofficeren, hvilken måste veta huru mycket foder, som derå brister, för att derefter kunna lämpa förknappningarne. Sqvadronschefen bortförer ofta så stora qvantiteter. att, oaktadt all möjlig för