Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1856, sida 1

Den präktige tremastaren Star tillhörande ostindiska kompaniet hade vid denna tid lemnat Filippinerna och styrde kurs på Batavia. Den bar en dyrbar laddning och egde till sitt försvar mot sjöröfvare i malajska arkipelagen aderton kanoner och en talrik besättning af raska matroser. Star? hade redan passerat kusten af Samarang och behöfde således icke längre frukta för piraterna från Celebes, Timor och Borneo. Dess utkik signalerade ett segel i vester. Kaptenen tog sin kikare, och namnet Surcouf, ehuru helt tyst uttaladt af hans läppar, utbredde förskräckelse bland krämarne och passagerarne. De raske marinsoldaterna ombord å Star? blefvo deremot synbarligen glada öfver det tillfälle, som nu erbjöds dem, att få slåss, icke såsom försvarare af köpmansgods, utan af engelska flaggans heder. De gjorde kanonerna i ordning och intogo sin post. Ombord å Breton? var glädjen allmän. Hvilken lycka! En tremastare från Filippinerna! En enda person delade ej den enhälliga fröjden öfver detta möte; det var, som man lätt kan gissa, grefve Raymond. Han betraktade himmelen, lade armarne i kors och önskade Hin i välg tremastaren, hvars segel visade sig vid horizonten. Surcouf hade redan träffat alla nödiga anordningar, och hans manliga solbrända ansigte strålade af glädje.