EPO 11 ACHKIIIIIIÖ Ö( J4L HUR dock dels genom de hos domstolen företedde skriftliga intygen af hr kommissarien Jederin, hr fabrikör Hagström samt hrr Almgren och Öberg, dels genom Bergnehrs egenhändiga bref, samt slutligen genom de af hr fältkamreraren Leczinsky och hr kapitenen Tunå afgifne vittnesberättelser, af innehåll bland annat, som dock ej fått i protokoll inflyta, att Bergnehr. i deras närvaro, uppgifvit ofvanberörde 1000 rdr bko hafva varit af majoren till hr general-tulldirektören baron Gyllenhaal öfverlemnade, fastän de sedermera blifvit majoren återställde — hafva fulleligen ådagalagt, att Bergnåhr emottagit dessa penningar för att derföre köpa Wickman en tjenst vid tullverket. Likaså tror jag mig genom förenämnde skriftliga intyg, jemförde med hr fältkamreraren Lecrinskys vittnesmål, hafva tillräckligen styrkt hvad den åtalade artikeln innehäller derom, att Bergnehr, genom lögnaktiga förespeglingar, att en tulltjenst oförtöfvadt väntade Wickman, lockat och förledt honom att hitflytta från Wisby, samt att, för sådant ändamål, der realisera sin egendom; och då härtill kommer att, enligt hvad hrr Lenzinsky och Tunö jemväl edeligen intygat, Bergnehr, oaktadt tre a fyra gängerförnyade påminnelser af Wickman, som ännu i denna stund hvarken fått eller sannolikt någonsin får någon tulltjenst, — icke kunnat återställa Wickman hans 1000 rdr bko, som Bergnehr imellertid förskingrat; så kan jag ej heller föreställa mig att någon juryman, som sjelf eger heder och samvete, skall kunna ådöma mig ansvar, för det tidningen rubricerat detta Bergnåhrs förfarande mot Wickman, som ett nesligt bedrägeri. Väl har Bergnåhr till sitt urskuldande sökt anföra, att han den 11 sisl. December, och således innan den åtalade tidningsartikeln blef synlig, skall godtgjort Wickman, samt i sådant ändamål jemväl åberopat och företett ett af Wickman utfärdadt qvitto, det han blifvit genom revers af majoren förnöjd för sina penningar; men då det genom poliskammarens protokoll är ådagalagdt, att Bergnåöhr redan tre dagar förut eller den 8 i samma December månad var af Wickman dit inkallad, att stånda till ansvar för sitt oredliga förfarande mot Wickman, så måste också den omständighet att Bergnähr då omsider, för att undgå lagens näpst, såg sig nödtvungen lemna Wickman den revers, som jag under rättegången företett, och hvilken icke är utställd att betalas förr än den 11 nästkommande April, för den oväldige jurymannen, snarare innefatta ett bestyrkande än en vederläggning af Bergnährs oredliga förfarande. Vidare har Bergnöhr äfven åberopat en af Wickman i allmänna tidningarne införd reklamation mot innehållet af den åtalade artikeln; — men att Wickman, på en viss uppsatt persons intalan, låtit förleda sig till en dylik handling, i hopp att derigenom erhålla en tulltjenst, kan så mycket mindre leda till någon vederläggning af hvad i detta mål i öfrigt förekommit, som, enligt hvad i afskrift bifogade stämning utvisar, Wickman hos en annan afdelning af rådhusrätten mot Bergnchr väckt en talan, som undanrödjer allt tvifvel om sannfärdigheten af hvad i den åtalade tidningsartikeln blifvit berättadt. Med anledning häraf, och då hvarken tryckfrihetsförordningen eller annan lag förbjuder framläggandet af sådana transaktioner eller brott, hvilka i likhet med Bergnåhrs förfarande, varit föremål för angifvelse hos offentlig myndighet, — äfven om dessa transaktioner äro af beskaffenhet, att deras publicerande skulle finnas mindre behagligt för de deri invecklade personerna, — helst den vanära, som derigenom kan drabba dessa, alltid har sin grund i deras eget handlingssätt, men icke i deras offentliggörande; så tror jag mig ock hafva allt skäl yrka befrielse från de mot mig framställde påståenden; förbehällandes mig derjemte att, sedan juryns utlåtande hunnit afgifvas, få i målet än vidare mig yttra. Sedan parterne derpå tillkännagifvit, att de i sakenintet hade vidare att andraga, så företogs val till jury, och utsågos härtill af käranden, f. d. landshöfdingen Lagerheim, v. notarien i Svea Ilofrätt A. Carlsson Printsensköld, ingeniören vid Landtmiterikontoret G. Belfrage och proto-notarien i Kammarrätten B. Hervån, utesluten af svaranden, som valde generaldirektören W. Strähle, professorn F. Cederschiöld, kyrkoherden N. Ekdahl, utesluten af käranden, och öfverläkaren med. doet. Nyman. Af domstolen blefvo utsedde, krigshofrattsrådet J. Rhodin, kanslisten i Justitierevisionen J. Flack, v. notarien T. O. Fryckman, utesluten af svaranden, notarius publicus J. II. Ritterberg samt grosshandlaren D. Erskine junior, utesluten af käranden. Juryn kommer att gammantröda dan 52—