Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1856, sida 2

samma lif, vinka er tusen äfventyr på hafvet .. och när ni åter tröttnat vid att bekriga sjöröfvare, ätervänder ni i er kolonis lugna sköte. Och under allt detta klappar ert hjerta af kärlek till en älskvärd qvinna, leker er fantasi med bilden af det skönaste föremål, hvarpå Indiens sol skiner. Huru mycket lyckligare borde ni icke vara än vi stackars kapare, som i sjelfva verket ej äro annat än aktade och aktningsvärde sjöröfvare! Vi äro dömde till ett evigt fängelse ombord å vårt fartyg och måste med afund betrakta våra vingade medbröder, hafsfåglarne, ty desse fi åtminstone hvila sig i strandens träd, hvilket är oss förbjudet: vi måste utan rast och ro sväfva öfver hafvets vågor, kämpande med stormar, vaksamme mot fiendtliga försåt .. Intet lugn, ingen hvila, så länge våra vingar kunna hålla oss uppe i orkanen, så länge våra krafter förslå att föra svärdet . Ja, Raymond, ni är lyckligare än vi. — När lyckan kommer, skall jag tacka er för er profetia; intilldess må vi afvakta den bedrägliga framtiden. — Det går fort, sade Surcouf, betraktande seglen; framtiden gör fjorton krop i timmen. Håll er således färdig med er tacksägelse . . Emellertid vill jag kasta en blick på kompassen och sjökortet.