Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1856, sida 2

— — ——— ———— — Barn! ropade nu Surcouf med stentorstämma; — åt babord och styrbord? Föroch akterut! Anterbilorna i hand! Artillerister, stängen styckeportarne! I detta ögonblick såg man dämonernas förtrupp dyka upp ur hafvet. Rundtomkring Breton hvimlade det af svartlurfviga hufvuden, och hundrade med dolkar beväpnade händer hakade sig fast vid fartyget, under det vilda ursinniga rop skallade öfver hafvet, för att päskynda ankomsten af hufvudarmen, af hvilken man, enär den simmade under vattenytan, blott då och då såg några hufvuden sticka upp, för att hemta luft. XI. Surcouf tog en tjärad tägstump, antände den i ena ändan och lade den på gångspelet. Deretter lät han höra sin stämma, vid hvars klang det tegaste hjerta måste lirvas af mod, och utropade: — Gossar! Tagen godt svängrum för änterbilorna och lemnen öfverallt plats åt mig för ett hugg! Breton stormades nu på alla punkter. Förtruppen, som bestod af öfver hundra pirater, klättrade upp rundtomkring bastingeringen, vid hvilken en förfärlig strid med dolkar och änterbilor uppstod. Grefve Raymond hade fattat posto akternt, der han med hugg och stötar af sin långa värja förpassade hvarje bandit, som anföll dnnna punkt, tillbaka i hafvet. Malajerna uppmuntrade hvarandra med