Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1856, sida 2

— Godt, vi spränga oss i luften, såsom Nereider under Ludvig XVI:s tid, då den vid Ceylon blef omringad af fyra engelska fregatter under commodore Johnston ... Efter ett korstecken och ett In manus tuas kan man tryggt afresa: Gud har undertecknat passet. Och Raymond fortfor att syssla med tjärfläcken och mumlade för sig sjelf: — Jag måste ej vara född till sjöman, ty aldrig kan jag hålla min toalett i ordning ombord å ett fartyg. — Ni känner min ställning, sade Surcouf; — jag har att inför Gud svara för trettio menniskolif; jag ville derför höra er tanke ... — Onödigt! inföll Raymond; — hvarenda man tänker som vi. Se om er pipa, kapten . . Askan qväfver elden. Surcouf afskakade askan och visade Raymond den röda elden i piphufvudet. — Det der erinrar mig om Jean Bart, sade grefven. — En gång stod denne ryktbare sjöofficer och rökte sin pipa i Apollo-galleriet i Versailles. Hofmännen fruktade icke krutrök, men de afskydde tobaksrök. Konungen säger till Jean Bart: Kan dn aldrig lägga bort vanan att röka?? — Nej, Sire, svarade sjömannen; — yjag vill alltid vara färdig att spränga mitt skepp i luften, för att rädda flaggan. Pipan är uppfunnen för krutkammaren. Konungen vände sig då till hofmännen och sade: Ljag befaller er att finna behag i tobaksrökens lukt. Hofmännen köpte pipor och låtsade röka ... Det fanns ännu på den tiden hofmän. — Har ni talat ut? frågade Surcouf. — Ja, kapten. — Godt .. När ögonblicket kommer, falla vi