som frän öfrige hamnar inom vestra tulldistriktet, är det oss ett särdeles nöje att derigenom se konstateradt hvad vi togo oss friheten i vär sista ärsberättelse förutsäga rörande 1855 ärs skeppning af denna vårt lands så vigtiga exportartikel. Att 1854 års skörd var allmänt vacker och väl bergad torde också icke litet hafva bidragit dertill, att vår spanmål å utländska marknader tillvunnit sig mera uppmärksamhet, samt slutligen blifvit tillerkänd lika högt värde, som de mäst sökte sädesslagen från Östersjöhamnarne och Amerika, och förblifvit mera begärlig än den Danska. I början af 1855, då fredskongressen i Wien blef beramad, filldes icke allenast prisen rätt ansenligt, utan köplusten och omsättningen inskränktes till konsumtionsbehof, och inga spekulationsföretag förspordes förr än på vären, då en bättre mening gjorde sig gällande, och mot slutet af April, då konferenserna i Wien afbrötos och farhågan för liden skada å vintersäden besannades, inträdde mycken liflighet i affärerne, som varade till medlet af Juni, då en flauare period började och prisen föllo 10 a 15 24. I medlet af Augusti uppstod änno mera begärlighet för spanmäl på grund af de reducerade behållningarne utomlands och öfvertygelsen om deficit i skörden i de flesta Europeiska länder. Att skörden verkligen i de flesta Europeiska länder lemnat ringa afkastning och på de flesta ställen under vanlig medelskörd är sannt, då man undantager Sverge och Holland, som skördat mer än 1854, men vi böra å andra sidan ej förglömma, att de höga priser, som vi under sista hösten upplefvat, framkallat tillförsel från hamnar, som man förut ej kunnat ana, så t. ex. har Hvete tillförts från Ostindien samt Californien, och från Amerika har man att omotse en tillförsel utöfver all förväntan. Kaleulationsvis uppgifves derifrån öfverskottet af IIVeteskörden, disponipelt för utskeppning till 64, 150,000 Bushels, eller c:a 15,035,000 tuunor Svenskt mål. Canadas skörd anses öfverträffa de mest sanguiniska beräkningar, och sntages derifrån kunna exporteras ensamt at IIvete 1,500,000 tunnor. Taga vi derjemte i betraktande att spanmålslagren i Bremen, Holland och Belgien, samt på flere ställen inom Stora Britanien vora större den 1 Januari 1856 än äret förut, så måste man medgifva, att prisen under hösten varit allt för mycket uppdrifna för att lemna utsigt till bestånd på våren, och måste återgå till ett normalt värde, så snart som sjöfarten på våren kommer i full gång, samt ytterligare falla rätt betydligt om fred proklameras, hvilket numera synes vara den rådande meningen. Under så fatta omständigheter kunde IIvete lätt falla till 30 Rdr, Råg till 20 Rdr samt Hafre till 8 a 8 i Rdr rgs tunnan. Det är emellertid att beklaga, att ej större försälj