Musik. Att man, sedan man bråkat hela långa dagen med materiella bestyr, nödvändiga för såväl enskild trefnad och oberoende som för det allmännas allt större förkofran och båtnad, söker vederqvickelse och uppmuntrande hvila i föradlande tidsfördrif, är väl fullkomligt i sin ordning. Ibland sådana ädlare sysselsättningar intager hvarje art af skön konst otvifvelaktigt ett högt rum, ty det verkligt sköna är ju en afkomling af det högsta sköna, sanna: det gudomliga. Vare sig nu att detta högre ursprung uppenbarar sig i verk af målarens pensel eller i den under mästareng hand till lif väckta stenen; i ordets och talets välljud och formfulländning eller : underbara, stundom hemlighetsfulla och blot till hälften förstådda, stundom fridfulla och det anande, oroliga menniskohjertat lugnande andehviskningar från tonernas rika verld — så äro ju dessa yttringar alla barn af samme fader, och i den mån sinnet är för dess verk ningar emottagligt, bidraga de ju alla att bä ra vittnesbörd om sitt högre ursprung, och föra således tanken oemotståndligt med sit till urkällan för all fullkomlighet, till Honom från hvilken all god gåfva kommer. Sådana voro våra betraktelser vid den sistl Tisdag af herrarne C. Arnold, far och son gifna konsert. Den erbjöd en konstnjutnins af mindre vanligt, högre värde, dels med af seende på programmets särdeles vackra oci värderika innehåll, dels med hänsyn till kon sertgifvarnes sannt musikaliska och intelli genta föredrag. Herr Arnold d. ä. eger se dan sitt förra besök i Sverge många upprik tiga vänner af hans talang, hvilka ställa ho nom ganska högt såväl såsom tonsättare son exekutör, och den yngre har under den län gre tid, han inom vårt land tillbragt, städs varit en publikens förklarade och uppburn gunstling, så att det ej göres oss behof a något vidlyftigare ordande om deras förmå ga. Vi vilja derföre endast i korthet redo göra för ifrågavarande konserttillställnings fö reteelser.