Article Image
dable body). En stor verksamhet har rådt på skeppsvarfven i Archangel. Två eller tre krigsskepp ligga vanligen der hvarje är på stapeln (on the stocks). Förra sommaren, d. v. s. 1843, säger den författare vi följa, vpyggdes ett på 74, och två stora transportskepp gingo äfven af stapeln. Det ligger vanligen en kår af 5 till 6000 sjömän inqvarterade uti och omkring Archangel. Stora byggningar i nämnde stad äro fyllde af hästar och provisioner. Stora upplag af spanmål finnas i Kemi, Kola och Mezen. Motsvarande anstalter finna vi gjorde öfver land. En ny väg började år 1544 byggas från kusten af I1Ivita hafvet genom Kemi ända till Torneå, hvarifrån öfvergången till norska kusten är lätt. En kår af 16 ryska ingeniörer var under hela förra årets (1843) sommar använde attundersöka terrängen och floderne norr om Torneå ända till (Norska) finnmarken. Vi hafva hemtat dessa underrättelser från det stora statistiska verket: Commercial Statistics by John Macgregor. London 1844. 2. p. 509. De äro icke fullt så nya, som vi önskat finna sådane. Men Ryssland arbetar som myrorne, icke fort, för att ej väcka uppseende, men jemnt och oafbrutet. Det är dock redan af dessa tydligt, att Ryssland har ett bestämdt mål för sina eröfringar i Norden, som ingalunda först afser Sverge, utan norra delen af Norge. Både till lands och sjös kan Ryssland på ett par veckor öfversända 50,000 man, hälften till lands öfver Enontekis, hälften till sjös, för att ockupera Trondhjems, Nordlandens och Finnmarkens amter. De fördelar Ryssland vinner genom denna eröfring äro omätliga. Det kommer derigenom i besittning af Norges fjordar och hamnar, som aldrig tillfrysa, samt af Norges ofantliga fiskerier, de rikaste och lättaste i Europa. Under det Ryssland under flera år i tysthet bearbetat denna plan emot Norge, har det visat emot Sverge den aldra yttersta grad af artighet. I Ändamålet har tydligen varit att icke gifva särskilt Sverge den ringaste anledning till missnbje, samt om möjligt att åtskilja de begge nordiska folken. De norska publicistiska författarne hafva förträffligt arbetat Ryssland i händerna, och ingenting kan ljuda bättre i Rysslands öron än hr Tvethes deduction af den satsen, att ingen förening emellan Sverge och Norge finnes utan på papperet, samt om krig blir, att den ena makten ej behöfver understödja den andra. Så stodo sakerne, när Ryssland beslöt att aftäcka de maskerade, ehuru i lång tid förberedda, anstalterne till den stora plan, som skulle göra det till en sjömakt så väl i Medelhafvet som i Nordsjön. I förra afseendet väckte Ryssland fråga om de grekiska christnas emancipation i Turkiet; i senare om Lapparnes utströfvande öfver norska gränsen till Ryska Lappland, en i sig sjelf obetydlig sak. Planen var tydligen, att sedan Ryssarnes förslag mött svårigheter, skulle de besätta Donaufurstendömena, och om detta lyckats, ockupera norra Norge; icke i afsigt att eröfra dem — nej visst icke — utan i afsigt, att deri, liksom i Donaufurstendömena, hafva en borgen under underhandlingar. Allt skulle tillgå helt fredligt. Kort före underhandlingarne angående Lapparnes flyttningar, började Ryssland tillika underhandlingar rörande tillåtelse att anlägga ett fisklåge — endast ett siskläge — i Warangerfjorden. Archangels hamn är neml. föga djup. Men Warangerfjorden är mycket djup. Der skulle fiskläget småningom blifva ett Sebastopol och ett Bomarsund. Olyckligtvis stötte Ryssland på alldeles opåräknade hinder i förra afseendet, och derigenom har planen emot Norge blifvit uppskjuten, men den som gifvit akt på den ryska politiken vet ganska väl, att den ej derföre blifvit uppgifven. Hvita hafvet kan icke fråntagas Ryssland. Vestmakterne skola möjligen stänga Ryssland fråu Svarta hafvet, ja till och med ifrån Östersjön, men knappt från Hvita hafvet. Efter freden, som skall sluta det nuvarande kriget, har således Ryssland Hvita hafvet qvar. Det kan derifrån när som heldst äfven framdeles anfalla Norge för att åter få luft, och på en annan väg börja utföra sina planer; antingen med godo eller ondo anlägga ett litet fiskläge i Warangerfjorden och sedan vidare. Visserligen skall ordningen en gång kom2 i fSAlA förp än narra dalan

14 februari 1856, sida 2

Thumbnail