110 UUAA vv 8 ck444AO0. Wn. Öresundstullen. (Forts. fr. n:o 31.) Vi meddela i dag slutet af biskop Agardhs uppsats i ofvanskrifne ämne, ehuru förf:n här kommer in på ett annat kapitel, der hans anmärkningar likväl äro ganska träffande och upplysande. Föri:n yttrar: Hvad åter Norges deltagande med Sverge i dessa underhandlingar angår, så faller det latt i ögonen, att då detta land har till en betydlig del samma produkter som Sverge, och då hela dess kust ligger utom Öresund, samt dess fart genom Öresund utgöres hufvudsakligen af fraktfart, hvarvid andra magter betala varutullen, så har Norge ett alldeles motsatt intresse i denna fråga mot Sverge. Det måste vara Norges fördel, att Sverge icke blir befriadt från Öresundstullen, emedan denna tull utgör ett premium på dess egna exportvaror. Visserligen antager man merendels i Sverge, att Sverge och Norge äro i politiskt hänseende solidariskt förenade, hvarföre de ock i alla frågor som angå utrikes politiken, kunna vara, och i sjelfva verket nu äro, representerade af samma ombud. Men frågan om denna politiska enhet synes betraktas utur en helt annan synpunkt i Norge, åtminstone hos dess publicistiska författare, hvilkas mening småningom måste ock komma att ingå i hela det norska folkets öfvertygelse. Herr Twethe har utgifvit en ganska förtjenstfull Statistik öfver Norge, utkommen år 1849, eller det år då skandinavismen stod högst i Sverge. Det var nemligen då, som Sverge, utan att vara genom något förbund dertill förpligtadt, öfversände en del af sin armö till Fyen, för att understödja Danmark, — — hvartill rikets ständer utan betänkande anslogo medlen, och hvarföre ej heller någon återtjenst begärdes. Det var alltså under detta år, som hr TWethe gifver i ofvannämnde arbete följande belysning rörande rätta beskaffenheten af föreningen emellan Sverge och Norge. vvor Grundlov i Forening med Rigsakten af den 6 Aug. 1815 indeholder en Bestemmelse om Norges Forening med Sverge under en Konge. Naar man emedlertid undersöger Foreningens Betydning, finder man, at den oplöser sig i en ofog defensiv Alliancetraktat, der er beregnet paa Evigheden. — — — — — — — — — — — Da det imedlertid kommer an paa Stortinget ved enhver Forsvarseller Angrebs-krig om det vil bevilge noget til Krigens Förelse eller ei, samt ved enhver Angrebs-krig tillige om Landarmeen og Roflottillen maa benyttes eller ei, og da fölgelig Kongen over de forenede Riger uden Stortingets Medvirkning inge Penge faaer fra Norge til Krigens F örelse, og ved en Angrebskrig heller inge Soldater og Roflottille, men kun den obetydlig e scilbare Flaade uden Penge, saa vil det sees, at, selv i Krig, Foreningen vil kunne faa serdeles lidet at betyd(se p. 263). Herr Twethe tillägger, att någon närmare förening emellan begge folken icke är att påtänka, sörrän Sverge antager Norges konstitution (1. c.). Det är klart, att Norge af denne författare anses såsom en för Sverge alldeles främmande magt, och att hela den så kallade föreningen emellan dessa åtskilda magter icke är någon förening till en enda stat, utan utgör endast en offoch defensiv allians, hvilken dock är äfven detta endast till namnet, emedan när krig för Sverge inträffar, Norge icke är skyldigt att hålla denna allians. IIvad tillägget angår att någon närmare förbindelse ej är att påtänka förrän Sverge antager den Norska Grundloven, så är Sverge visserligen i högsta behof af en ny konstitution, som sammanbinder nationen i stället för att splittra och söndra den; men föga är att förmoda, att med det höga begrepp, som Sv. folket har om intelligensens och kapaciteternes öfvervigt i sammansättningen deraf, denna nya konstitution kan blifva bildad efter mönstret af den spanska eller norska. Utsigten ör såladaga rinoa att Sverge och Norge kunna