0IDCIKUUHUIH, IVA cv 1111 BV 2 reda alla dessa citaters innehåll. Utom den nämnde redogörelsen för bibelböckerna, innehåller arbetet: En kort framställning af Judefolkets historia, och såsom bihang: Biblens kronologie, Biblens geografi, Heliga ställen, personer, handlingar och tider hos Hebreerna samt slutligen: Förklaring afi biblen förekommande föråldrade ord. — Den historiska taflan af Judafolkets öden är affattad på ett nätt, koncist och sakrigtigt sätt. Dock synes oss att författaren kunnat bespara sig den mödan att med minutiösa kronologiska detaljer bestämma en mängd obestämbara fakta, och som svårligen rymmas i någon menniskas minne. Dessutom, hvarifrån har författaren alla dessa uppgifter? Ilan uppgifver sjelf på 135 sidan att den Heliga Skrift på de flesta ställen ej uppgifver några tidsbestämningar. Då nu den profana historien har om dessa händelser föga, eller ofta, ingenting att förmäla, så måste ju en god del af dessa uppgifter vara rent af hopgjorda och följaktligen till ingen nytta. På den uppgifna sidan förekommer, i afseende på omöjligheten af en noggrann kronologisk bestämning, följande konklusion, som synes oss mer än besynnerlig: på de ställen, der tidsuppgifter finnas, upptagas öfverallt hela år, och en missräkning af några tiotal kan derigenom lätt ega rum. Vore denna sats rigtig, skulle i en blifvande häfdatecknare, som beskrifver krigshändelserna under året 1856, missleda sina läsare om hela decennier, för det att han ej med utsättande af månad och dag närmare bestämt tiden. Sjelfva årtalsuppgifterna, heter det längre ner, uttrycktes ursprungligen I med blotta bokstäfver. Frågas, om de någonsin hos IIebreerna annorlunda uttrycktes? — Framställningen af det Heliga landets geografi är både sakrik och klar. En uppgift, som stött oss, vilja vi ej förbigå. HBiter författarens uppgift lära sjöarne Merom och Tiberias vara ungefär lika stora. Om så är, hafva våra bästa kartor missledt oss, i det de teckna den sednare såsom flera gånger större än den förra. Döda hafvet, uppgifver författaren, kallas så deraf att inga lefvande varelser finnas i dess vatten, och han följer i denna uppgift de gamla resandes fabellösa berättelser. Annorlunda säga sådana pilgrimer i det Heliga landet, som Chartaubriand, Hasselquist m. fl. Den förre hörde vid ett nattligt besök i dessa trakter tusentals fiskar, som hoppade i vattenytan. — Den afdelning, som afhandlar heliga ställen, personer, handlingar etc. hos Hebreerna, gifver en klar blick öfver de religiösa bruken, gudstjensten och de heliga tiderna. Författarens dom öfver Fariseerna, att de till sin moral voro slappa, torde ej vara så rigtig. Det antages ju annars tvertom, att de voro Judefolkets Sto ci, och att de i många fall strängt höllo på sedlighetsbudens helgd och efterlefnad. Motivet för deras sedliga handlingar må hafva varit hvilket som helst; de få dock ej beskyllas för sedlig slapphet, så vida vi ej kunna bevisa, att sedebuden hos dem ingenting gällde, att de trampades dem under fötterna, med ett ord, att dessa män förde ett mot sedlighetens bud stridande lif. Några inadvertenser hafva på ett och annat ställe insmugit sig, t. ex. der det på sid. 3 heter: intet menskligt förstånd har af sig sjelf någonsin lärt känna Gud. Hvad gör då författaren af Revelatio insita? — Pi samma sida längre ner heter det: ej en enda skrift finnes qvar af forntidens större och mest bildade folkslag, hvilka uppträdde före eller samtidigt med Israel. Detta håller väl ej streck. Det antages allmänneligen, att greken Homerus lefde 900 före Christus, sål. ett par århundraden före Jesaja; de stora grekiska skalderne, filosoferne, talarne och häfdatecknarne, hvilkas arbeten ännu finnas i behåll, voro till en god del samtida med de yngsta bland profeterne. — På sidan 69 heter det: Johannis evangelium är helt och hållet egendomligt och står från de öfriga åtskildt. Detta uttryck upplyser ingenting, men kan förvilla den mening, som ligger derunder. För att nu sammanfatta oss i ett slutomdöme öfver den ifrågavarande handboken, hafva vi funnit densamma till uppställningen klar och redig, till innehållet rikhaltig och undervisande, till språket lättläst och enkel. Vare detta sednare sagdt, ehuru stilen på ett och annat ställe synes mera oratorisk, än hvad nödvändigt är i ett arbete af detta slag. — Huruvida den är så alldeles lämplig för den första undervisningen, lemnas derhän. Dess AAA — ——