Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1856, sida 1

He fridiöse på Java. Af Mery. (Forts. fr. föreg. N:r.) Fransmännen inväntade Malajerna framför dörrarne till deras hyddor, nedhöggo dem med sina änterbilor och störtade derefter mot de mörka massorna med en kraft och oemotståndlig lavinlik häftighet, som endast vana vid äntring af fiendtliga fartyg skänker. Surcouf var öfverallt: ingenting kunde motstå hans öfvermenskliga krafter: han bröt sig väg mellan eld och stål, nedslog med sina armar, krossade med sina fötter, förskräckte med sin stämma öfverallt omgifven af fallande eller vikande fiender och blodiga lik, öfverallt trotsande faror och död såsom om han varit en ny Akilles, på hvilken intet svärd kunde bita, hvars jernmuskler ingen pil eller kula kunde genomtränga. Bredvid honom kämpade Raymond, lugn och behagfull, säsom om det gällt en fäktöfning med florett; han svängde i handen ett af dessa långa viggformiga svärd, som få af nutidens män kunna föra, och som fordom under medeltiden nedgjort massor af Saracener i jetteslagtningarne vid Damiette och Mansurah. Icke längt från Raymond sågs Alban Råvest svänga sin stridsklubba snarare som en trollkarl än som en kämpe, och med en obegriplig skicklighet uppfånga i luften eller rycka ur Malajernas händer en massa af kricker, dolkar, lansar och spjut, med ett ord alla de