Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1856, sida 1

af europeiskt utseende, upphängda på stora polerade och i väggen indrifna fiskben. Raymonds uppmärksamhet fästes i främsta rummet på en grön marokinsportfölj. Han öppnade den, men tillslöt den genast åter med en känsla af vördnad; dess innehåll bestod af en samling bref, ceh grefven hade på det första af dem läst utanskriften Till herr grefve Despremonts, skrifven med en stil, som förrådde en fruntimmershand. Ingen tid var emellertid att förspilla. Raymond samlade skyndsamt relikerna efter sin landsman, lemnade uniformen till tolken, befallde malajen och hans döttrar att följa sig och ilade derefter tillbaka till Surcouf. Då Surcouf såg sin vän återkomma, sade han i sträng ton till denne: — Grefve Raymond, ni har förtjent åtta dagars arrest. — Se här ursäkten för min frånvaro, svarade Raymond, visande på Despremonts uniform. Vi böra upplysa, att Surcouf, upptagen med sina anordningar för en ny batalj, alldeles förgätit fången, som det gällde att befria. För Surcouf gick franska flaggans ära framför allt. Raymond omtalade nu för Sureouf resultaterna af sina efterforskningar. — Ni gjorde rätt, Raymond, sade denne; — men huru har ni kunnat hinna allt detta på så kort tid? — Ogonblicken voro dyrbara, svarade grefven, — och då jag var den ende, som erinrade mig Despremonts, så ... — Stackars Despremonts! inföll Sureouf. — Men nu ha vi ej tid att sörja hans olyckliga öde; vi måste tänka på oss sjelfva. Vi ha ännu icke sett slute på denhär expeditionen, min vän. Jag han ut