Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1856, sida 2

———— ——— ——— döme är färdig att instörta. De mäktigaste throner hafva ramlat, icke genom stora och allmänt insedda fel, utan genom förbiseende af någon skenbart obetydlig omständighet. I verlden, likasom på schackbrädet, tillhör segern den som tänker klarast, kompinerar säkrast och angriper modigast. Surcouf var en skicklig schackspelare, likasom hans ryktbare landsman och min personlige vän herr de la Bourdonnais, sonsonen till guvernören i Indien. Bourdonnais var oöfvervinnerlig på schackbrädet, Sureouf på hafvet .. ingendera erkände slumpens inflytande ... båda fängslade genom öfverlägset snille lyekan vid sin sida. Våra gamle sjömän, som lefvat i Indien, veta, att Surcouf vid andra tillfällen, liksom vid detta, använde icke mindre än tvenne timmar, för att stiga uppför en kulle, till hvars topp man kan komma på två minuter. vid en tid, då allt i skogen sofver, sade han, behöfs det blott, att en skrikig fogel vaknar, för att väcka misstankar hos banditerna. Med en beundransvärd skicklighet förstod Surcouf att utan ringaste ljud böja undan grenarne och af dem bilda ett hvalf, genom hvilket hans män krupo framåt. När den siste passerat igenom, lät han, med iakttagande af samma försigtighet, grenarne återfå sin naturliga ställning, och så måste han fortsätta, filldess han slutligen befann sig på toppen af kulen. Hitintills hade skarpsinnighet och skicklighet blifvit med framgång använda. Nu gällde det att visa djerfhet och oförvägenhet. Surcouf stannade ett ögonblick i skogsbrynet. På obetydligt afstånd låg nu Timors hufvudstad framför honom — en temligen ansenlig hop bambuhyddor, uppresta mellan nakna bergskrefvor. Nolnslöjan, som betäckte himlahvalfvet, öppnade sig och lät ett