Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1856, sida 1

kde fridlöse på Java. Af Möry. (Forts. fr. föreg. N.:r.) — Till sista bloddroppen, Sureouf! Ni har förstått mig. Jag är grefvinnan Despremonts vän och beskyddare; hon väntar af mig sin makes befrielse . . hon har en rättmätig fordran på mina tjenster. Jag vill motsvara hennes förtroende och skall kämpa, så länge en stråle af hopp ännu lyser på spetsen af min klinga. Jag vill rädda hennes make eller för evigt fly ur hennes åsyn, om min sista ansträngning migslyckas. Om jag dör under försöket, vill jag att Surcouf, redlighetens och iärans man, säger till henne: Raymond lyckades icke; men han har gjort mer: han är död! Surcouf betraktade grefve Raymond uppmärksamt och sade inom sig sjelf: — Han älskar grefvinnan! Han är sublim! Denna tanke kom dock ej på Surcoufs läppar. Han återtog sin lätta skämtsamma ton och sade: — Den stackars mannen, som vi befriat, har nu ätervunnit sina krafter. Man kan nu förhöra honom. — Det var också min tanke, sade Raymond. De gingo fram till fången, som nu, efter en god måltid, nedsköljd med rhum och Constantiavin, satt och berättade sina äfventyr för en krets at Bretons matroser.