ter, dock hyser den annu HHIHRAre onskan att undvika hvarje, äfven den ringaste kränkning af de amerikanska landslagarne. Snart derefter öppnade en agent en värfningsbyrå, och då besvär deröfver anfördes, meddelade hr Crampton sina instruktioner åt statssekreteraren hr Marcy, som då förklarade sig tillfredsställd. Personer, hvilka önskade afresa till Canada, erhöllo respenningar. och domaren Kan förklarade att ingen kränkning af folkrätten låg deruti. Nämnde personer gingo för öfrigt såsom frivillige och voro vid sin ankomst till Canada icke förpligtade att träda i brittisk tjenst, och i sjelfva verket föredrogo många af dem att arbeta i Canada. En korrespondens af ej särdeles vänskaplig karakter öppnades mellan båda regeringarne, men denna har afseende på redan afgjorda tvister, och ifrån början bedyrade brittiska regeringen, att den icke hade för afsigt att bryta amerikanska landslagen. Med Cramptons tillgörande är engelska regeringen fullkomligt nöjd, ty lord Clarendon är öfvertygad, att den engelska gesandten hvarken med eller utan atfsigt, eller ens tillfälligtvis brutit emot någon af Förenta Staternas lagar. Han hoppas således på en fredlig lösning af frågan, men tror icke att detta resultat på något sätt kunnat befordras genom en anspelning i throntalet; och han skulle djupt beklaga om bröderna hinsidan hafvet kunde t10, att tystnaden i throntalet skulle uttrycka antingen förakt eller missaktning. (Hör, hör!) Han behöfver väl knappt säga, att han på det djupaste beklagar den stora förlust England lidit genom Kars fall. Alla dokumenter rörande denna tilldragelse skola framläggas för parlamentet. Han ville icke påstå, att ju icke den franska pressen vid något tillfälle kan hafva uttalat den iden, att ett fälttåg i Asien , vore ett slöseri med franskt gods och blod till engelska syftemål; men en ovilkorlig dementi måste han gifva den förmodan att äfven franska kejsaren eller franska regeringen skulle hysa en sådan åsigt. (Hör, hör!) Om underhandlingarne kan han naturligtvis blott meddela de allra nödvändigaste och tilllåtliga upplysningar. Det tillhörde icke England och Frankrike att komma ryska regeringen till mötes med förslager; och han begriper — snart sagdt högaktar — bevekelsegrunderna, hvarför Ryssland icke gjorde några förslager; men Österrike var i tillfalle att erbjuda sin tjenst, icke såsom medlare, utan helt enkelt för att utröna under hvilka vilkor vestra Europa kunde sluta fred, och att underrätta Ryssland derom. Österrike sjelft insåg nödvändigheten att affatta vilkoren så klart som möjligt och ville ursprungligen på eget ansvar förelägga Ryssland desamma. Tystnaden rörande Sardinien och Turkiet borde man icke gifva en falsk tydning Sardiniens tapperhet värderas högt, men det tycktes endast vara nödvändigt att förklara, att Hennes Majestät i förening med sina allierade antog Österrikes tjenster. Österrike måste dock förbinda sig att afbryta sina diplomatiska förhållanden med Ryssland, om det ej enkelt antoge vilkoren. Då Ryssland första gången icke ville säga enkelt ja, utan föreslog vigtiga modifikationer, hotade Österrike verkligen att tillskicka ryska gesandten hang pass. Furst Gortschakoff meddelade sin regering detta, och genast följde antagandet pure et simple. Han nekar icke att utgången af underhandlingarne ännu är mycket tvifvel underkastad. Man kunde blott hoppas — han för sin deltror det — att Ryssland menar uppriktigt, och att czaren visat stort moraliskt mod gentemot krigspartiet i Ryssland. Om han icke låter detta mod sjunka, vore utsigter för en ärofull fred förhanden, d. v. 8. en fred, som är lika ärofull för båda parterna; ty en fred, som skulle förödmjuka Ryssland, kunde icke kallas säker. I afseende på vapenstilleståndet önskade äfven han att det måtte blifva af så kort varaktighet som möjligt. Då han slutligen kom att tala om sin sändning till Paris, försäkrade han att franska kejsaren fullkomligt delade brittiska regeringens åsigter (hör! hör ) Efter några varma loford öfver kejsar Napoleons öfver allt beröm höjda trohet, upprepade han att Frankrike icke ett ögonblick skulle aibryta sina landoch sjörustningar (bifall.) Efter några yttranden af lord Granville och lord Campbell, hvilken senare betviflade lagligheten af pärskap på lifstid, ajournerade sig huset klockan 8 på aftonen. (Forts.) Senaste posten. Fred är fortfarande lösen för dagen och man anser nära nog för omöjligt att freden ej skulle blifva resultatet af underhandlingarne i Paris. Då någon Preussare ej figurerar i Monitörens officiella förteckning om makternas omhud sid n Z. 6 AA