VARAR RE ofta ICKe NUMCT BTG ee Vi vilja sluta vår anmälan af förf:ns arbete med en liten granskning af hans framställning om judarne. (Forts.) Utrikes Nyheter. Man bar nu bekommit en omständlig redogörelse för de vigtiga förhandlingarne i engelska parlamentet den 31 Januari. Vi skola i nästa nummer återkomma till desamma, enär utrymmet för dagen blott medgifver oss att nämna att det i öfverhuset var, å kabinettets sida, Clarendon och, å oppositionens sida Derby, och i underhuset Palmerston, å det förras och Disraeli å den senares sida, som uppburo diskussionen. Det var icke så mycket underhandlingarne som grefve Derby kritiserade, utan fastmer sjelfva throntalet, till hvars förmån han dock afgaf sin röst. Hvad han i synnerhet hade att anmärka emot detsamma var att det med tystnad förbigick flera högst vigtiga ämnen, såsom Kars fall och, hvad som i den ädle lordens ögon var ännu förunderligare, de sväfvande misshälligheterna med Amerika. I sitt svar på Derbys anmärkningar bestred Clarendon på det lifligaste, att kabinettet skulle med köld och misstroende hafva antagit fredsvilkoren. Hvad amerikanska misshälligheterna beträffade, afgaf han den vigtiga förklaringen, att engelska regeringen föreslagit den amerikanska att hänskjuta slitandet af de dem emellan varande stridigheter till en tredje makt. Detta anbud hade, ehuru 2:ne gånger förnyadt, ännu ej antagits af kabinettets i Washington, men lord Clarendon hoppas på dess slutliga antagande. Hr Crampton, engelska sändebundet i Washington, tilldelades af lord Clarendon det vitsordet, att han handlat till sin regerings fullkomliga belåtenhet, utan att på ringaste sätt hafva öfverträdt det lands lagar, der han var ackrediterad, hvarför ett desavouerande af hans handlingssätt lika litet som hans återkallande kunde komma i fråga. Hr Disraeli yrkade i underhuset äfven på upplysningar om de omständigheter, som föranledt Kars fall, men bestred (Derby gjorde detsamma i öfverhuset), att hans afsigt vore att lägga några hinder i vägen för regeringen. För öfrigt uttryckte han den önskan att! kriget ej måtte fortsättas endast för att tillfredsställa en tom nationalfåfänga. Lord Palmerstons svar innehöll ingenting särdeles märkligt. Såsom något karakteristiskt i detsamma ville man bemärka, att det var mera fredligt, än man trodde sig hafva skäl att förvänta. I underhusets möte den 1 dennes förklarade lord Palmerston, med anledning af en till honom ställd förfrågan, att regeringen ej har för afsigt att föreslå någon ny främlingsbill (Alien Bill). Efter utvisningarne af de franska flyktingarne från Jersey hade man väntat, att regeringen skulle i parlamentet föreslå en inskränkning i den fristadsrätt, som politiska flyktingar åtnjuta i England. Lord Palmerstons ofvanstående förklaring visar, att man misstagit sig. I samma möte gaf Palmerston tillkänna, att Österrike medgifvit ungerska öfversten Tirrs återinträdande i engelsk tjenst. Ttirr arresterades, som bekant är, i Bukarest, der han infunnit sig i uppdrag af sina engelska förmän, sedan han trädt i engelsk tjenst och bar engelsk uniform, som, till allmän förvåning, ej förmådde skydda honom emot Österrikarneg hämndlystnad. Wienerprotokollet undertecknades d. 1 Febr., såsom telegrafdepeschen derom förmäler, at Bourqueney, Seymour, Gortschakoff och Buol. Huruvida något ombud för Turkiet äfven undertecknat detsamma nämnes icke, hvilket väcker någon förvåning, enär Turkiet deltog i de förra Wiener-konferenserna, och till på köpet är den makt, hvars intressen det i första rummet gäller. Enligt Constitutionel är detta dokument att betrakta som ett slutprotokoll, med hvilket Wienerkonferenserna definitift afslutas, så att undertecknandet af fredspreliminärerna i Paris skulle öppna en ny serie af diplomatiska handlingar, alldeles oberoende af dem, som hittills fullbordats i Wien. Nämnde tidning förnyar sitt påstående, att Preussen ej får deltaga i Pariserkongressen, ehuru det står denna makt öppet att underteckna det blifvande fredsslutet. — Detta är dock en rättighet, som det skulle stå hvarje annan europeisk makt fritt att dela med Preusgen. Monitörens meddelanden om fredsunderhandlingarne, kongressens öppnande i Paris den 20 dennes 0. s. v. äro redan bekanta genom telegrafen och är ingenting att tillägga till det som depeschen i ämnet redan gjort —20