het. Han plär alltid somna, då han ligger i höskjulet och röker. Alla era slafvar ha omkommit i lågorna ... endast jag blef. liksom genom ett underverk räddad. Befall, herre, och jag går att dela mina kamraters öde. Davidson höll honom tillbaka och sade: — Stanna, min stackars gosse, och tacka Gud för din räddning. Taket instörtade nu med förfärligt brak, och en ofantlig eldpelare höjde sig mot det mörka himlahvalivet. Ett ögonblick derefter hvilade tystnad och mörker öfver Davidsons grusade boning. Första akten af nattens hemska drama var utspelad. En lång scen af stum smärta följde på detta skakande skådespel. Fruntimmerna lemnade terrassen och återvände under det tak, som Försynen tycktes utsett till deras tillflyktsort under olyckan. Fru Ovestein sökte uppmuntra dem och upprepade oupphörligt i sin hjertliga välvilja, att de borde betrakta hennes hem såsom deras eget. g Augusta och Maria svarade med tårar och smekningar; Aurores sinnesstyrka svigtade ej för denna nya olycka, men hennes tankar voro dock långtifrån glada. — Surcouf, tänkte hon för sig sjelf, — Surcouf, som icke kommer! Hvilken olycksalig storm, som uppehåller den raske sjömannen på vägen och öfverlemnar det hem, der jag väntade honom, åt lågorna .. Ve mig, jag fruktar, att jag är förskjuten af Gud, att jag för olyckan med mig. Och hon undandrog sig sina vänninnors ömhetsbetygelser, som om hon varit en pestsmittad. Ovestein hade helt och hållet kommit ur sin roll; ingen brottsling kunde sämre än han tjenat en annan brottslings planer. Han skulle förrådt sig, om man närmare hade reflekterat öfver hans beteende, men i