Lanqkorten. HELSINGBORG. Vårens förebud, lärkan, har reaan låtit höra sig här i trakten. Från WESTERVIK skrifves i Westerviks Veckoplad för den 26 Januari: Att hundsjukan, Rabies canina — eller som den äfven kallas vattenskräck derföre att de af denna sjukdom angripna sky vatten — kan genom bett af sjuk hund meddelas menniskor har man beklagligen genom tidningarna hört omtalas: till all lycka har dock sådane händelser hittills svarit få. Ett sådant olycksfall omtalas nu skall hafva tilldragit sig på Öfverums Bruk, 3:ne mil härifrån. Redan en månad före Jul framrusade der en förlupen, bruket ej tillhörande hund, träffar först trädgårdsmästaren, hvilken han dock ej lyckas tillfoga något betydande sår, derefter nattväktaren på stället, på hvilken han högg sig fast i armen, att käftarne endast med möda kunde lossas derifrån. Karlen erhöll derigenom svåra sår, men hvilka läktes och han var för öfrigt frisk tills för omkring 8 dagar sedan, eller 42 dagar efter bettet, då han insjuknade wed symptomer såsom hos en rasande hund, skällde och visade den största oro; vid lugnare tillfällen varnade han de närvarande att icke komma honom för nära, emedan han hade en oemoståndlig drift att bitas. Provincialläkaren hr doktor Danielsson besökte honom, men lyckades icke, oaktadt använda bemödanden, framkalla någon förbättring, utan karlen afled, efter några dygns sjnkdom, hvarvid han led de förskräckligaste marter. — Med trädgärdsmästaren har det försigtighetsmått blifvit vidtaget att han, innan han fått veta det nattväktaren insjuknat, blef skickad till Åtvid, 5 mil derifrån, och qvarhällen der, på det att icke någon ängslan måtte förorsaka sjukdomens utbrott äfven hos honom. Omedelbart efter det nattväktaren blef biten, blefvo såväl den som förorsakade bettet, som alla vid Öfverums och tillhörande gods befintlige hundar aflifvade. GT — rm RsRERR AR RUSRETR ER ( —