Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1856, sida 2

— — — —— — —— — — Jag har något att bedja dig om ... du skall (i neka mig denna tjenst ... — Tala, sade Vandrusen. — Hvad jag nu sagt dig, skulle låta som vanvettigt tal i våra vänners öron. Bespara mig derför obehaget att upprepa det för dem. Lugna dem för min räkning! Hitta på . . föregif . . sig dem, hvad du vill ... Min stackars hjerna kan ej uppfinna något, men du, som är mer lugn, mer förstandig, kan ju hitta på en förevändning hvarför jag lemnar er. Säg dem något . . när jag redan är borta. Denna afton tillbringar jag i ert sällskap, och sedan i morgon före soluppgången ... Flera bekanta röster hördes nu från palissadstängslet. Paul och Vandrusen återvände till blockhuset. Föfjande morgon, innan ännu stjernorna bleknat för ljusningen i öster, befann sig Paul på den välbekanta vägen till Kalima. III. På stranden utanför Cheribon, på Javas norra kust, fanns på den tiden ett slags karavanseri, som utgjorde en samlingsplats för misstänkta kustfsarare, f. d. matroser, marktschrevare, taskspelare, kringstrykande musikanter, renegater, rymmare, bedragare af alla slag och bankruttörer från Bengalen, med ett ord för alla sädane, som hade undkommit fangelset eller bödem, brutit samhällsfördraget, smugit sig