Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1856, sida 2

ur galgrepet eller alltför mycket missbrukat sin nästas godhet eller svaghet. En djerf katalonisk spekulant vid namn Mariani hade förstätt konsten att grundlägga en förmögenhet, genom att sälja likörer, namnlösa viner, tobak och kaffesump åt dessa ruinerade och kring malajska ögruppen efterlysta kunder. Midtibland detta Asiens afskum såg man dock äfven hederliga sjömän och kringresande handelsombud, rökande sina pipor och samtalande med malajiska mäklare, medan de sträckte sig på mattor, utbredda på stranden, i skuggan af gamla lappade tält. Mariani, värden i detta besynnerliga gästgifveri, hade sedan några dagar bland sina gäster bemärkt en välklädd malaj, som med utomordentlig lätthet slukade hans likörer och kaffe och alltid betalade utan att pruta. Denne man, tänkte Mariani, måste vara en sjöröfvare, som blifvit rik på sitt yrke. Men enär en sjöröfvares penningar ha samma värde, som hederligt folks, aktade sig Mariani att yppa sin misstanka och behandlade sin gäst med utsökt artighet. En dag, under det malajen betalte sin skuld, sade han till Mariani: — Ni har utsökt rhum. Vill ni silja mig ett ankare? . — Amnar ni då lemna 038? frågade Mariani. (Forts.)